Dagens Nyheter – 3 mars 1865, sida 1

mjölk bland arrendatorns (the farmers) grisar; medan hans egna barn gråta af begärelse att få smaka en enda droppe deraf. Han slagtar får, men förtär nästan aldrig fårkött. Han sjelf och hans familj lefva midt i öfverflödet och svälta dock till hälften. Skördetiden kommer och fyller de stora ladorna, men ingen lada fylles åt honom. Och så genomvandrar han, tryckt af nöd och bekymmer, sitt enformiga lif. Han är fullkomligt likadan, som hans fader var före honom. Han dör inom ett stenkasts afstånd från den fläck der han föddes. Han lemnar efter sig barn, som genomlefva precis samma öder som han sjelf; och generationerna följa på hvarandra, men lidandet, förnedringen, svälten, glädjelösheten omvexlar icke, förändras icke, utbytes icke. Tyvärr finnes föga hopp att dessa olyckliga menniskor någonsin skola förmå att höja sig från den Siberiska träldom, hvari de lefva, då de icke duga till något annat, aldrig lärt sig något annat än att bruka jorden — och någon jord kunna de aldrig köpa och komma sällan i tillfälle att arrendera. Lagen om besittningsrätt till jord (the law of settlement) hindrar dem också från att företaga några nyodlingar. För omkring ett år sedan, då vi på uppmaning af flere korrespondenter i landsorten, fästade uppmärksamheten på våra fattigare jordbrakares belägenhet, påpekade vi de största hindren, som stodo i vägen för afhjelpandet af detta missförhållande. Vi mötte då en häftig opposition af den bestående ordningens förfäktare, som kallade oss rabulister, hvilka endast ville rifva ned, och beskyllde oss till och med att vilja upphäfva eganderätten, det vill säga för kommunism. Den som arbetar för reformer får icke ha ömtåligt skinn; ty då det gäller att försvara gamla goda privilegier, för hvilka inga förnuftsskäl finnas som bita, pläga elakhetens hvassa dolkar nästan alltid tillgripas. Likasom Lord Melbourne för några år sedan stämplade anhängarne af frihandelssystemet såsom galningar, likaså få nu de personer, som ifra för fideikomissrättens upphäfvande och fordra att jord må kunna säljas lika lätt som hvarje annan vara, bära titeln af nedriga fosterlandsfiender. XEnligt Lord Palmerstons uppfattning, är fideikommissrätten den hörnsten, hvarpå hela engelska konstitutionen hvilar, likasom, efter advokaternas påstående, rättegångskostnaderna äro hörnstenen i hela lagskipningen. Vi undra mindre på att jordegarne med alla vapen som stå dem till buds kämpa för bevarandet af sina dyrbaraste intressen och derför med så skarpa ordalag som möjligt bemöta dem som arbeta för fri jord och ett fritt arbete. Men vi kunda ej annat än småle, när bränvinsadyokaterna, i striden för rättegångskostnadernas heliga sak, skrika högljudt mot hvarje ny lagförändring. Dock måste vi skratta rätt hjertligt, när herrar jordegare, med lord Palmerston i spetsen, låta oss förstå att England, i händelse fideikommissrätten tages bort, snart icke skall få någon större betydelse här i verlden än Nya Zeeland. Förmodligen hafva de för afsigt att med sina häftiga tal slå vännerna af Englands bondeklass med häpnad och skrämma dem att tro, det England är mäktigt derföre att den engelska bonden lefver i uselhet och fattigdom -— och att således, för att bevara Englands storhet, dess bönder må evigt förblifva olyckliga. Jordegarne pläga till försvar för sin sak åberopa förhållandena i andra länder, der jorSE ad KE AE ar