Dagens Nyheter – 28 februari 1865, sida 3

stenar, träd och stubbar som funnos.F Han utförde detta på ett förvånande sätt af en oöfvad hand, och begagnade som färger tranbär, grönt löf, bläck och blyertspenna. Denna odlingsidoghet som var ovanlig, i synnerhet på en mans hand, blef kunnig för höga vederbvörande, och en undersökning hölls på stället, hvarefter han erhöll som uppmuntran härför medalj för odlingsflit. Häretter egnade han sig åt ett annat yrke. Från barndomen var haus håg synnerligast vänd åt målerioch bildhuggeriarbeten. Under en vinter I hade han mycket brådt att förfärdiga tvenne stora bilder, men ville aldrig erkänna hvad som förehades. Närmare mot våren bjöd han sin gamle fader till sig med Hera, och framvisade då bilderna, föreställande Adam och Eva i naturlig storlek, med utmärkt naturliga färger mälade. Fadr.n blef härötver förvånad och rörd till tårar, och en tid derefter fick han 100 daler att köpa sig färger och verktyg för. År 1771 fattades beslut i grannsocknen Anderstorp, att ny predikstol skulle förfärdigas följande år. Fråga var hvilken mistare som härtill skulle anlitas. De gamle redlige dannemännen yttrade: Vi tala vid Sven i Hyltan. Härpå svarade prosten Olof Unnörus: det går icke an att antaga någon fuskare till ett sådant arbete; men ailmogen öfverröstade i så måtto prosten, att Sven, som nu antagit namnet Morin, skulle tillfrågas om han ville åtaga sig det, och till hvad pris? Han ingick härpå och förbehöll sig aut få göra den efter eget godiutfinnade, samt fordrade som betalning 200 daler, med vilkor, att om sockueboerna ej blefvo belåtna med predikstolen, så behöll han honom sjelf och fordrade intet. Detta förslag antogs. kn verkstad hyrdes i hemmanct Skog. Här arbetades bittida och sent hela vintern. Påföljaude sommar 1772 uppsatte han sitt arbete i kyrkan och det väckte allas beundran och godkännande såsom tt mästerstycke i sitt slag. ÅA foten synas tvenne menniskofigurer suut en pelikan, som dricker eget blod. Å predikstolen, som är rund, med många väl utskurna ornamenter, synas en örn, en oxe, ett lejou och en engel. Bokbrädet uppbäres af tveune små englar. Predikstolstaket utgöres af en vacker och sinrikt skuren sköld och på hvardera sidan en basunande engel samt öiverst Frälsaren med scgerfanan. Öfver presten synes en iörsilfrad dufva och rundtomkring är ew väl skuret draperi, allt väl måladt, och alla ögurer, djur och listor med matt och blankt äkta guld iörgyldt. På trappgangeu äro aubragta speglar med de fyra evangelisterna, Muatheus, sittande vid ett bord, skrifver i en uppslagen bok hebreiska, de tvenne andra, hällaude hvar sin bok, och den fjerde, Johaunes, har en öppen bok, skritven med icbreisk stil. Alla äro klädda i kappor af olika färg samt naturlig ansigtstirg, dock utan fotbeklädnad. Då detta arbete var färdigt och godkändt fick mistaren sin betingade betalning, 200 daler, och 100 daler såsom present. Namma år målade han hela kyrkan invändigt mycket väl och tafio rförsoställande fiera stycken och citerade språk ur bibeln. År 1856 byggdes en ny kyrka i Anderstorp. Den vackra predikstolen uppsattes i densamma, och sedan den nu blifvit renoverad och försedd med ny målning, är den ett verkligt mästerstycke. Då kyrkan invigdes berömdes hon af stiftets biskop d:r Hultman, såsom utmärkt ljus och vacker, men i synnerhet predikstolen, som är ovanlig. En person i orten har för densamma bjudit 12,000 rår, men församlingen ansåg sig icke hvarken härtill berättigad eller hågad för denna handel. Efter uppsättandet af denna predikstol samt målning af kyrkan, utförde Morin flera dylika arbeten, såsom i Gnosjö, Örreryd m. f. ställen, hvilket allt bär vittne om mistarens skicklighet. Då konung Gustaf III:s son Gustaf Adolf var född :778, gjorde Morin en vagga och sände till H. M:t, uader anhällan att den såsom present måtte i nåder autagas. Härtill lemnade konungen sitt samtycke och en skicklig mästare kallades att ur en lår, i hvilken den var placerad och inpackad, upptaga och sam-mansätta den. Aut den var ovanligt väl gjord,