Härförutan har regeringen beslutit låta inhemta landshöfdingeembetenas och innevarande års ordinarie landstings utlåtande öfver ett förslag som konungens befallningshafvande i Malmöhus län väckt, och hvars hufvudgrunder äro följande: 1:o Skjutsen bör ordnas länsvis. 2:0 Skjutslegan bör öfverallt höjas till det af Rikets Ständer föreslagna belopp, men icke derutöfver; hvarvid likväl iakttages, att å de stationer, der entreprenad redan finnes, ett afdrag å det tillskott, entreprenören sig betingat, eger rum för återstående kontraktstiden, motsvarande hvad deu högre skjutslegan ken anses iubringa. 3:o Alla skjutsskyldiga hemman, de hvilka hittills varit ifrån utgörande af skjuts befriade likasom de hvilka såsom hålloch reserv-pligtige i detta onus deltagit, skola med penningar efter förmedladt hemmantal deltaga i de tillskott, som erfordras för enotreprenaders upprättande vid alla skjutsstationer å landet. 4:o För skjuisväsendets ordnande och vidmakthållande tillsättes ivom hvarje län en komit, bestående af tre personer, med underafdelningar inom hvarje fögderi. Komitens ordförande tillsättes af kongl. Mej:ts Befallningshafvande; dess två ledamöter af landstinget ibland egare af skjutsskyldige hemman. Tjeostgörivgstiden är tre år. Hvarje år utgår en af medlemmarne, första gången efter lottning. Fögderi-underafdelningarna utgöras af två ibland fögderiets skjutsskyldige valda ombud, hvaraf ett hvarje år uyväljes. 3:o Komitn, hvars befattningeområde utgöres af hela länet, men som vid förrättningar inom hvarje fögderi biträdes af dess underafdelning, har att hos koogl. Maj:ts Befallningshafvande väcka frågor om nya skjutsstationers inrättande eller gamlas upphörande; föreslå antalet hästar, åkdon, formän m. m., bvarmed hvarje entreprenör bör vara försedd; förbereda och bidraga till upprättande af diligenslinier, der sådant låter sig göra; tillse att endast fullt behörige personer till entreprenörer ifrågakomma; upprätta och till kongl. Maj:ts Befallningahafvandes godkänvande insända entreprenadkontrakt för de stationer, der sådant utan särskildt tillskott kan uppgöras; men å de ställen, der tillskott blifver af nöden, utlysa och, åtminstone genom en af dess medlemmar, närvara vid entreprenadauktionerna samt derefter hvs kongl, Maj:ts Befallningshafvande till skjutsentreprenör föreslå den ibland de bjudande, som dertill anses mest lämplig, utan att denne ovilkorligen behöfver vara den, som gjort lägsta anbudet m. m. 6:0 Komiterade åtuvjuta i och för verkställda resor skjutsersättning och dagtraktamente af skjutskassav. 7:0 Skjutskassan bildas af dels statsmedel, som af koogl. Maj:t beviljas af reservationsanslaget, dels bidrag, som af de skjutsskyldige erläggas. 8:o Skjutsskyldiges bidrag bestämmas i mån af behof af skjutskomiten, som om medlens uppbärande gör framställning hos kongl. Maj:ts Befallningshafvaude. Uppbörden verkställes af kronans uppbördsmän i sammanhaog med kronoskatterna, och emot samma provision, som för landstingsmedlen finnes bestämd. 9:o Alla medel insättas i ränteriet och utanordnas derifrån på skjutskomitens reqvisition. 10:o Komitens räkenskaper granskas af landstinget, som äfven eger att meddela decharge, Granskning af kammarrätten torde ej böra förekomma. Villfalsfrågarn,. Posttidningen lemnar följande utförligare redogörelse för det tal, som, enligt hvad vi i gårdagsbladet omtalade, friherre Gripenstedt höll i lördags vid sin middag för finansdepartementets embetsoch tjenstemän: aJag hoppas vara af de vänner som här omgifva mig tillräckligt känd, för att icke kunna misstänkas vara styrd af någon mer eller mindre lumpen känsla, då jag anhåller att ni, mine herrar, ej må illa upptaga, att Jag hädanefter kommer att tilltala eder, utan begagnandet af någon ttel; och utbeder jag mig också, att sjelf blifva på samma sätt tilltalad, Och jag menar härmed iogalunda blott ett negativt kringgående af titelväsendet, genom att begagna sådana, ofta besvärliga ordställningar, hvarigenom ett tilltalzord undvikes; utan jag menar ett positivt användande af det enkla naturliga uttrycket då man tilltalar en person. Jag är föröfrigt förvissad, att ingen bland oss alla förnekar önskligheten deraf, att ett sådant bruk blefve allmännare antaget — ett bruk, hvars sanna humanitet i sjelfva verket går långt djupare, än man vid första påseendet kanske märker; ty vär menniskor samtala, är det väl också sjelfva menniskan som i främsta rummet bör tagas i betraktande. Det är således egentligen blott vanans makt, som härFer