Dagens Nyheter – 22 februari 1865, sida 1

samman komstdagen hvar fjortonde dag. Vidare: juridiska föreningen, likareföreningen, historiska föreningen, teologiska föreningen, botaniska bytesföreningen, samt föreningarne för modern linguistik, allmän språkforskning och klassisk filologi och slutl. mineralogiska sällskapet, hvilka alla vanligen ha sammankomster hvarannan vecka. Ändamålet med alla dessa föreningar är att gifva en sammanslutning åt de olika studierna och för studenterna bereda tillfälle att få sina tankar utbytta, sina afhandlingar kritiserade, och i allmänhet att främja hvarje specialstudium, som utan annan ledning än sjelfkritiken annars ofta skulle få en missvisande riktning. Man kastar fram en fråga, ger ut en thes i något fackämne och sckreteraren drar försorg om att den blir känd genom uppspikning på behörig ort, och leder han sedan disputationsakten, der hvem som så åstundar kan få ett ord med i laget, och ofta föras dessa ventilationer med ett lif och en skärpa, som skulle hedra hvilken katederkarl som helst. Eller också skrifver man en uppsats som föredrages och äfven kan bli föremål för opposition eller ge uppslag till nya belysningar af någon tertius imterveniens. Den allmänna anda som genomgår dessa sillskaper tyckes på sednare tiden ha blifvit sporrad till allt större ansträngningar att göra sammankomsterna gouterade, och ofta får man höra afhandlingar, dem vetenskapsakademien sedan skänkt en plats i sina annaler. Det pågår för närvarande inom naturvetenskapliga föreningen ett utarbetande af nya stadgar, genom hvilka den zoologiska och den botaniska afdelningen komma att separeras och bilda ett helt hvar för sig, och derjemte lärer äfven ett fritt inträde vara påtänkt, hvilket kan bli af både nytta och skada, allt efter som man ser saken. Så fort inom ett sällskap något absolut veto ej finnes, så är af de två alternativerna: fritt inträde och val, det sednare onekligen att föredraga, ty icke voterar någon med nej öfver en känd person, och känner jag honom icke, så är det min skyldighet, att antingen dra mig ifrån röstningen eller också kasta in min ja-sedel i urnan. Blir nej öfvervägande, så är ju en förkastelsedom uttalad öfver personens arbetsförmåga och skicklighet, och då har man kontroll nog. Vid det fria inträdet — hvad har man der för kontroll? Det blir troligen persona queestionis sjelf som der får dömma sig genom sitt efterlefvande af statuterna under årets arbete. Man kan invända att ingen går in i ett sällskap och betalar terminsafgift utan att vara intresserad; det är sant, men endast så till vida, som inga andra motiver kunde existera. Det finnes t. ex. personer som sätta en ära uti att tillhöra så många sällskaper som möjligt, många som af nyfikenhet gå in 0. sv. — Nå äfven det kan vara bra för sällskapets — kassa! Mycket mera kunde sägas om detta, men jag ser att jag börjar bli mindre sällskaplig af mig och tystnar derföre. Adjunkten Bahrs nya analytiskt-kemiska laboratorium är nu i det närmaste i ordning och företer en verkligen intressant anblick. När allting är nytt så blänker det mera fram, det är gifvet, men adjunkten Bahr har med sin kinda talang vetat ordna allt så att det blir ännu mer i ögonen fallande. Han har nu också af h. ex. kanslern fått sig lön åt en vaktmästare med 400 rdr och dito åt en amanuens med 350 rdr. Att detta laboratorium, som förut haft sin bostad i eländiga kalla kyffen utan tillstymmelse till komfort, nu med UTI RT Sn OTRS SEDAN 2 AON. TG EV MAAS FEAR SA CM 1 6 BV AVES RRARSRA SR Mr JAAR