Dagens Nyheter – 22 februari 1865, sida 1

Jean Vaubaron. Andra delen. (Forts. fr. N:r 1— 44.) XI. I fällan. — Aha, — sade Rodille bakom skranket till sig sjelf då han hörde den unge banditens röst — det är den lilla oduglingen Kaninen! ... Då måste de två andra vara Kanariefågelu och Ripainsel, eller jag skulle mycket misstaga mig. Vi veta redan att Rodille icke misstog sig. De två af honom nämnde banditerna inträdde i sin tur genom fönstret. — Finns det någon dörr i den här skrankinrättningen? — frågade Kanariefågeln. — Det må finnas eller icke finnas, så lika godt, — svarade Ripainsel . . . Med så här goda verktyg går det nog ändå lätt att få... Med dessa ord närmade sig de tre tjufvarne med raska steg den enligt utseendet så bräckliga, men i sjelfva verket så solida afplankningen, hvilken skilde den från det inre af tjufgömmarens boning. De gingo nästan i en linie men plötsligt stannade Kaninen och vände sig om.