Dagens Nyheter – 21 februari 1865, sida 1

men vara inrättade så, att de förbereda, ej ersätta folkskolan ; för småskolor bör ej föreskrifvas ett mindre och ett större, utan ett bestämdt kunskapsmått, på det icke småoch folkskolorna må träda inom hvarandras områden, utan en afgjord gränslinie uppdragas, der småskolan bör sluta och folkskolan vidtaga; att detta kunskapsmått bör omfatta hvad lektor Schotte föreslagit såsom småskolans högsta, ) hvaremot den föreslagna första klassen, i folkskolan, såsom supplerande småskolan, bör från folkskolans schema utgå; att folkskolläraren eller skolrådets ordförande böra utöfva sorgfällig uppsigt öfver småskolan; att sjelfva folkskolan bör indelas uti blott två eller aldrahögst tre klasser eller lexlag, dervid den önskan enhälligt uttrycktes, att — genom anställande af tvenne eller flera lärare i hvarje folkskola, eller genom erhållandet af så inrättade läroböcker i alla skolans ämnen, att mera och mindre försigkomna barn kunde hafva samma lexa (då de sednare endast läste det vigtigaste med större stil utmärkta och de förra en noggrannare genom mindre stil afskild utläggning öfver samma sak.) — folkskolan måtte komma derhän, att hvarje lärare blott hade en klass eller lexlag att undervisa, alldenstund ändå en lärare med vanlig menniskoförmåga ej gerna kan undervisa mera än en klass i sender och följaktligen, så länge flera klasser under samma lärare finnas, vissa klasser måste tidtals sköta sig sjelfva och derunder naturligtvis ej kunna gå så framåt, som då de erhålla lärarens undervisning. Vidare, att den dagliga undervisningen som ansågs böra omfatta en tid af 5 timmar (utom en timmas trädgårdsskötsel den dertill tjenliga årstiden), bör oafbrutet fortgå från kl. 9 f m. till kl. 2 e. m. med 10 min. uppehåll mellan hvarje timma, för hvilken åsigt framlades flera ganska vigtiga skäl, hvilka visade att en sådan anordning för såväl skola och lärare, som barn och föräldrar skulle blifva fördelaktig, hvarjemte upplystes att en dylik anordning redan blifvit vidtagen uti flera skolor, såsom Mariefreds, Forssa och Ardala m. fl.; att undervisningen ej bör fortgå mera än 5 dagar i veckan, (skolgångstiden, från intagning ismåskolan till afgång från folkskolan, upplystes vanligen vara från 7 till 12 års ålder); att dispens från daglig skolgång icke bör meddelas barnen innan de genomgått folkskolans högsta klass; att afgångsbetyg böra, enligt numera gifven föreskrift, meddelas de barn, hvilka fullständigt genomgått folkskolan, och att dessa betyg böra utfärdas af skolläraren, skolrådets ordförande och 2:ne dess ledamöter, efter likformiga tryckta blanketter, men icke meddelas sådana barn, som i förtid lemna skolan, äfven om de då tillika lemna församlingen, hvaremot ett mindre betyg, underskrifvit endast af läraren och kyrkoherden, skall kunna lemnas dem, som efter genomgången minimikurs, på i folkskolestadgan medgifna undantagsskäl befrias från folkskolans högre undervisning, äfvensom det må stå läraren fritt, att ensam lemna ett — alltid skrifvet — betyg öfver flit och seder samt egande kunskaper åt från församlingen afflyttande folkskolebarn, hvilka icke kunnat förvärfva de kunskaper som berättiga till det fullständiga afgångsbetyget. Tvenne särskilta redan tryckta blanketter till afgångsbetyg företeddes, det ena i qvartformat utfärdadt såsom förslag för lektor Schottes inspektionsdistrikt, och det andra i halfarksformat, redan några terminer begagnadt för afgångsbetyg uti O. Wingåkers folkskola. Båda förslagen diskuterades såväl i helhet som detalj och antogos — det sednare i sin helhet för de fullständiga afgångsbetygen, och förra afdelningen af det förra för minimibetygen. Diskussionen fördes med liflighet och värma och vittnade om ett allmänt intresse för folkskolans vigtiga sak, delad af såväl prester som skollärare. Lifligast deltogo deri, utom prosten Bergman och kyrkoh. Landgren, pastor Häggman, skollärarne Blom från Mariefred, Högberg från Flen, Hellberg från LIL. Mellösa, Frisberg från Halla, Olsson från Eskilstuna, Lindström, Nelhson, Palm m. f. ) Detta förslag omfattar: (någorlunda) ren och säker innanläsning — och stafningsfärdighet; — skrifning på tafla (och papperl, (af bokstäfver m, m.); enkel hufvudfoch tafvel-Jräkning af de fyra enkla talen; sång efter siffror ; förmåga att ur öppen bok besvara enkla frågor; utanläsning af valda psalmverser och bibelspråk; en kort biblisk historia och Luthers lilla katekes, men ej Lindblomska förklaringen. (Obs. De här inom ovalparentes () upptagna ord uteslötos ur promemorian af mötet, hvaremot orden inom vinkelparentes tillsattes af mötet eller flere af dess medlemmar.