Dagens Nyheter – 21 februari 1865, sida 1

— Lika säker som att alla fruntimmer äro galna 1 mig. — Och Legrip har icke gått dit i qväll? — Hvarken i qväll eller i går. — Der fins då ingen lefvande varelse? — Nej, hos gubbstuten är det enligt all anledning rent hus . .. men huset bredvid hans, som vi alltid ansett obebodt, är det icke. — Åh fan, hvem bor då der? — En ensam man . .. jag tror att han är ung . huru som helst, tycks det mig vara en kostlig passagerare. — Hur så? — Jo, han bär sig så rasande åt attjag bestämdt skulle knipa honom ifall jag vore jägare i stället för vildbråd. . . Han gick dit i går afton vid elfva tiden, bärande någonting under armen i ett stort paket som nära på såg ut som en lefvande ehuru sofvande varelse. Innan han öppnade porten och gick in tittade han sig minst fem minuter omkring, alldeles som en man hvilken fruktar at vara efterspanad . . , Sådana der fasoner förstår jag mig på, ty jag som hvarken fruktar Gud eller fan, känner mig dock helt underlig till mods o.. jag tror mig ha en polissnok i hälarna på mig. — Och den der okände gynnaren upptäckte dig icke? — Pyttsan! Jag stod bakom ett träd och stack bara fram venstra ögat. Utomdess var det svart som i en säc!f. . . Tacka Gud att jag kunde se handen för ögonen . . . Men för att återkomma till vår ungs ökände så gick han ut i morse . . . Jag skule gerna ha velat se fysionomien på honord; men han höll sin