Dagens Nyheter – 20 februari 1865, sida 1

han hittills ej på något sätt visat sig af något gagn annat än genom de böter för uteblifvande från fullmäktigs-sammankomsterna, som han hittills erlagt. Man skulle vara färdig att tro att det är för att ej gå miste om denna inkomstkälla som vederbörande med all gevalt vilja hafva hr HEngelke qvar i sin krets. Efterföljande exemplet i Stockholm, gick man också här i författning om insamlande af penningar för uppköp af ved åt de fattige under den stränga kölden, och insamlingen utföll ganska riklig, som oftast är fallet hos oss när man anslår välgörenhetskänslan med den rätta hammaren. Om någon utdelning har dock ännu ingenting försports, så att det har mycken liklighet för sig att det kommer att gå härmed, som med den bekanta jästen som kom efter baket i ugnen, då vi i dag hafva endast 1 grad kallt med klar och vacker luft. Men om våra fattige ej behöfva ved, så är det dock så mycket annat de behötva, ty de tiderna äro nu ej mer, då arbetaren försedde sin gryta med läckerheter af alla slag och ingenting sämre af honom hölls till godo, än ål för 20 skilling marken. Dock vill jag ej dermed hafva sagt, att hans belägenhet är för någon del förtviflad. Visst har antalet af fattigvårdens tillfälliga understödstagare ökats något, men detta är nästan alltid förhållandet vid denna tiden af året, ehuru i mindre grad än nu. Men om någon egentlig nöd för arbetaren kan ej frågan vara; förhållandevis torde han stå sig bättre än mången arbetsgifvare och den mindre köpmannen. Detta för deras räkning, som hafva sitt iutresse eller sin ro utaf att framställa förhållandena i så mörk dager som möjligt. Den oro, som härstädes för några veckor sedan var rådande i följd af ett par tätf på hvarandra följande eldsvådor, i och för sig af ringa betydenhet — endast några väl assurerade logar uppbrunno — har nu betydligt lagt sig, och den af magistraten utlofvade belöningen af 500 rdr rmt till upptäckaren af de förmodade mordbrännarne, ligga ännu orörda qvar i magistratens förvar. Summan tyckes emellertid lockande nog för mången fattig fan, hvarföre det är min och mångas med mig mening, att det hela varit endast ett blindt allarm. Annars voro ryktena ohyggliga nog, och ej underligt att folket var uppskrämdt. På portarne skrefvos hotelser om brand och mord, ordentliga listor på de proskriberade sades vara upprättade, mordbrännarband af 40 å 50 personer voro bildade, som fördelat stadens qvarter mellan sig, till påtuttning och plundring. Men då allt måste hafva sin orsak här i verlden, så frågar man sig äfven här om densamma, men frågar förgäfves, då hvarken arbetslösheten eller den deraf följande nöden äro af den art att kunna drifva till så förtviflade utvägar. Tillvaron af dylika band är dessutom hardt när en omöjlighet, och antagandet att det hela varit ett spratt som den egna fantasien spelat vår goda allmänhet, ligger helt nära. Eldsvådor i logar äro här ingenting ovanligt och äro lätta att förklara, då dessa logar ofta utgöra krypin? för husvilla stackare, som dock ej äro så utblottade, att de ej kunna förskaffa sig en cigarrstump och en svafvelsticka, och med kännedom om detta förhållande är gåtan löst, utan att man behöfver gripa till några vidunderliga förutsättningar. i Kronouppbördsstämman för uppbärandet af sistlidet års kronoskatter är nu utsatt till