Dagens Nyheter – 20 februari 1865, sida 1

-— Nej, hvarföre skulle jag vara ledsen min herre, min pappa är ju icke olycklig längre och jag får ju i morgon se och kyssa honom . . . Ack, hvad mamma skall bli glad när jag berättar henne dessa goda nyheter och sedan visar henne alla dessa vackra saker. Låt mig nu genast få gå till henne, min herre, jag tycker hvad hon skall ha tråkigt att vara ensam. — Det är i dag för sent att gå hem till mamma, -svarade banditen, — utomdess väntar din mamma dig icke ty hon vet redan att du icke kommer igen i qväll, derom har jag låtit underrätta henne. — Jag skall således stanna här hela natten, min herre? — Ja, mitt barn ... Du må väl icke vara rädd för mig? — Nej bevars, jag tror att ni är mycket god och ni känner ju pappa, som säkert har mycket förtroende till er. — Vi skola nu äta qvällsvard, sedan får du gå till sängs. Men jag åt ju nyss. Rodille log. — Känner du dig icke litet hungrig? frågade han. — Jag vet icke. — Låtom oss ändå sätta oss till bords, under det vi äta kommer nog aptiten. Barnet kunde lätt förmoda att endast två timmar förflutit sedan dess sista måltid, men hennes mage lät ej så lätt lura sig. Den lilla Blanche satt således knappt framför det under läckerheter dignande bordet förrän hon började att med den största be