Dagens Nyheter – 17 februari 1865, sida 1

SERENA TR Solon ICT ROTERAR PK ARNE SES rand MIRA R ARSA SA rön FS fäälnn an SAO gripen af en underlig, oförklarlig känsla, hvilken dock troligen var förutsedd af Rodille. Hela hennes kropp liksom greps af en domning, hennes ögon slöto sig ofrivilligt, hennes ben svigtade under henne och hennes hufvud föll tungt mot hennes bröst. Vacklande riktade hon stegen till en af de stora länstolarne i hvilken hon nedsjönk, och här föll hon i en sömn så tung och djup att den nästan liknade en lethargi. För öfrigt syntes denna sömn alls icke framkalla några obehagliga drömmar, barnets anletsgrag uttryckte det fullkomligaste lugn, hennes bröst häfde sig lätt af de jemna andetagen och det syntes tydligt att intet illamående åtföljde den oöfvervinnerliga domning, för hvilken hon dukat under. En god stund förflöt på detta sätt, först efter ungefär en halftimmas förlopp återkom Rodille. Han gick långsamt och smygande uppför trappan, rädd att ljudet af hans steg skulle framtränga till barnet. Han stannade på rummets tröskel och hans blick sökte Blanche som han snart upptäckte. — Åh, det här är ju alldeles ypperligt, jag har ej kunnat önska mig det bättre! utropade han gnuggande händerna af förtjusning. Jag var nog säker på jag, att den lilla dufvan aldrig skulle kunna motstå åsynen af den fyllda vinflaskan, och att sömndrycken skulle göra sin verkan ... Så svag som hon är, bör hon efter den starka portion hon fått, sofva godt i minst tjugofyra timmar. Rodille närmade sig Blanche.