Dagens Nyheter – 17 februari 1865, sida 1

skottsmöten, derifrån bönderna i allmänhet voro uteslutne, och så äfven med hemliga utskottet, som utöfvar beslutanderätt vid sjelfva riksdagen, och från hvilket allmogen äfven merändels var utestängd. I och med förvaltningens ordnande inträder riksdagen i ett nytt utvecklingsskede. Dermed var rådets förra ställning såsom den förnämsta afdelningen af representationen och den, som föreslog och bestämde riksdagens beslut, upphäfd. Skild från annan befattning vid riksdagen, än att å riddarhuset deltaga i öfverläggningarna, bestod dess styrka i den myndighet det erhöll inom förvaltningen. 1634 års regeringsform införde en förvaltningsordning, som till vissa sina grunddrag ännu består. Rådet blef den högsta förvaltande myndigheten, men hade för öfrigt ej annan makt än att råda konungen. Alla regeringsärenden skulle drifvas genom rikets kollegier, dock konungens rätt och höghet oförkränkt. I spetsen för dessa, hvar och en för sitt, stodo de fem höga embetsmännen, med de öfriga råden fördelade på kollegierna såsom bisittare. Under dessa och inför dessa ansvariga stodo länsstyrelserna, som under sig hade särskilda distriktsembetsmän. Konungen i spetsen för förvaltningen och dithörande embetsmän framstod nu såsom en samhällsmakt, som var afskild från, men dock hade vid sidan af sig riksdagen, hvilken såsom representant för folket i dess särskilda samhällsklasser hade till uppgift att bevaka dess rätt och skydda det mot den centrala förvaltningsmakten, om den komme att öfverskrida gränserna för sin befogenhet. Utveckling af enhet inom representationen och enhet och samverkan mellan regeringen och representationen var detta tidehvarfs uppgift. (Forts.)