Dagens Nyheter – 17 februari 1865, sida 1

förut hade hon ej heller trott sig ha aptit, men åsynen af de smakliga anrättningarna upptäckte för henne den egentliga orsaken till det onda hvaraf hon led, och hon började småningom förstå att hon plågades af en förtärande hunger. Hon kände sig också lika oemotståndligt dragen till det dukade bordet som jernet till magneten, och som hon intet giltigt skäl hade för att strida emot den mäktiga trollkraft de vackra frukterna utöfvade öfver henne, närmade hon sig efter några sekunder bordet. Ännu stod hon en stund och betraktade den uppdukade måltiden på så nära håll som möjligt, tvehogsen om huru hon borde göra, derefter satte hon sig helt skyggt och började att äta med detta obeskrifliga nöje som endast kan förstås af dem som länge hungrat. När hon ätit skulle hon också dricka. Hon uppdrog korken och som hon hvarken bade glas eller bägare, förde hon flaskan till sina läppar och drack utan att hemta andan flera klunkar af det söta vin, hvars angenäma verkan Rodille med rätta prisat. Barnet erkände för sig sjelf att han alls icke öfyverdrifvit i sitt påstående att det skulle skänka henne krafter och göra henne glad. Hon kände sig upprymd, hon hade ännu aldrig varit i tillfälle att smaka en dylik nektar och det förekom henne som om blodet börjar flyta varmare i hennes ådror. Flickan förde åter flaskan till sina läppar och med obeskrifligt välbehag tog hon derur den ena klunken efter den andra. Nästan i samma ögonblick kände hon sig