Dagens Nyheter – 17 februari 1865, sida 1

åberopades 1634 års regeringsform, som legaliserade den praxis, hvilken då utbildat sig i afseende på riksdagens sammansättning. Deri bestimdes adelns sjelfskrifvenhet; alla grefvar, friherrar och svenner, som voro bofaste, skulle infinna sig; dernäst skulle kallas biskopar och superintendenter med 2 af hvart kapitel, jemte en prest från hvartannat härad; så krigsbefäl till föreskrifvet antal från hvarje landtregemente (flottans officerare förekomma först under frihetstiden); vidare en borgmästare och en förnäm rådman af hvarje stad; sist en bonde af hvarje härad. Derefter vände sig framställningen omkring 1617 års riksdagsordning. Denna, som var ämnad att bestämma riksdagens verksamhetsformer och maktsferer, innehöll hufvudsakligen bestämmelser om riksdagsceremonielet, hvari igenkännes en del af det nu gällande ceremonielet i afseende på konungens helsningstal, ridderskapets och adelns plats på rikssalen samt riksståndens lyckönskningar, hvilka dock skulle frambäras blott af två ordförande, nemligen af en för adeln och krigsbefilet gemensamt och af erkebiskopen för de tre öfriga stånden tillsammans. I afseende på riksdagsformerna bestämdes, att stånden skulle för öfverläggning om K. M:s proposition gå hvart på sin kammare och hvart för sig afgifva svar derpå, hvarigenom fyrkammarsystemet blef grundlagdt. Inga bestämmelser funnos om ståndens konstituering ej heller om ståndens antal; man kan ej heller se huruvida de skulle vara 4 eller 5, helst krigsbefälet i 1634 års regermgsform förklarades såsom ett stånd. Några talmän omtalas icke; endast för ordningens vidmakthållande hos allmogen var sörjdt genom bestämmelsen, att åt densamma skulle af K. M:s tillförordnas en edsvuren skrifvare, som skulle dess röster upptaga och ställa dess svar, hvilket grundlade den egna ställning, som tillkommit bondeståndets sekreterare till och med sistförfutna riksdagen. Hvad öfverläggningarna angår, stadgas blott, att de skulle af aila bevistas; konungens proposition skulle finnas tillgänglig i ståndens samlingsrum och det förbjöds enskilta medlemmar att taga den med sig hem; deraf uppränningen till de vid riksdagen öfliga bordläggningarna. För ärendernas beredning af ständerna gemensamt var ingenting stadgadt mer, än rättighet för stånden att öfverlägga gemensamt. Dessa gemensamma sammanträden utbyttes efter hand mot deputaltioner och af dessa deputationer uppkommo med tiden utskotten. I afseende på riksdagens maktsfer gällde, att konungen egde ensam initiativ vid riksdagen och motionsrätt för riksdagsmän fanns ej, liksom åt ständerna ingen decisionsrätt var tillerkänd. Konungen förbehöll sig rätt att, om han ej var nöjd med ständernas svar, replikera och egde vid uppstående olika meningar taga hvad bäst var. Konungen egde tillsammans med stånden öfverlägga. Riksdagsbeslutet uppsattes i konungens kansli. För ett enda stånd fanns ståndordning bestämd, nemligen för adeln 1626 års riddarhusordning: genom den bestämdes hvem som skulle åtnjuta adlig värdighet, hvilken nu gjordes beroende af börd eller kunglig nåd i förening med introduktion på riddarhuset. Adeln blef en sluten korporation, hvars medlemmar ej voro ovilkorligen förpligtade till någon tjenst mot det allmänna. Den enda förpligtelse, som ålåg adeln, var att bevista riksmötena, en skyldighet som tillika var en rättighet, ty pu egde adelsman oberoende af koaf tonk. skype DNA NED FIT TER YST TIG TID bl tes BSR fat HS mn flmaate ty PTT EEIEENENPNE