Jean V.aubaron. Andra delen. (Forts. fr. N:r 1--40.) VI. En solstråle och två åskslag. Advokaten öfverlade några sekunder, derefter svarade han: — Jag vill mycket gerna åtaga mig hvad ni ber mig om... Jag lofvar att gå till er hustru och ert barn! — 0 tack, tack! välsignelse öfver er! utropade mekanisten. Hvad ni är god!... Ack, min Gud, jag behöfver endast se er ett enda ögonblick för att gissa det!... Så snart ni inträdde i mitt fängelse, innan ni ännu sagt mig ett enda ord, förstod jag att ni skulle skänka mig tröst... Ni vill ju gå genast... genast? Nej, först om en timma lemnar jag er. — Hvarför detta gagnlösa dröjsmål? ... Öm ni viste huru jag lider... huru jag förtärs af ångest... — Jag ber er endast om ännu en stunds tålamod och mod... jag vill ha hört er innan jag i ert namn besöker de två varelser som äro er så dyrbara... Jag vill kunna besvara de frågor er hustru ställer till mig, och det vore mig ju i detta ögonblick omöjligt, det nser ni väl sjelf... jag vill kunna medföra