Dagens Nyheter – 15 februari 1865, sida 1

Hvad är det som än i dag hindrar ryska kej saren att sprida upplysning och bildning blanc sitt folk, om icke just ryska adeln? Många andra dylika bedrifter, utförda af adeln, skulle kunna uppräknas, men detta må tills vidare vara nog. Oaktadt alla sådana intyg om adeln, hvaraf hela verldshistorien öfverflödar, vilja de, som i vårt fria land bära adliga namn, göra anspråk på att anses såsom en egen, öfver andra menniskor upphöjd samhällsklass, och detta endast för namnets skull, utan afseende på om de någonsin visat någon ädelhet i hverken tänkeeller handlingssätt, och oaktadt adelsskapets id redan 1809, eller för snart 60 år tillbaka, blef här i landet de facto upphäfd. Sådana anspråk gå i sanning alltför långt in på det löjligas område. Nej, bort med alla slags företräden, som grunda sig på någonting annat än personlig förmåga och personlig förtj enst! CR or. Bref från Upsala. (Till Dagens Nitheter.) Den 13 februari. 36 gr. under fryspuukten. — Distings marknad och Waksala-lördag. — Torgpriser. — Utnämning och icke utnämning. — Läkareföreningens sammankomst. —Något som skall stå i ett annat bref. För att tala riktigt storartadt om vår vinter, så ha vi på den senaste veckans morgnar och nätter haft ibland under 86 gr. efter min termometer; men det är den hederlige farbror Fahrenheit, som räknar så der en gros, och för att icke besvära mina vänner med bråket att förvandla hans gradtal till den gamle bekante Celsii, som kanske flertalet icke äro så klyftiga uti, så skall jag sjelf reducera och låta pruta med mig till 30. Vill ni ändå följa mig på en liten promenad ut i staden med edra tankar? Med det mera ömtåliga jaget får vi krypa upp i ett soffhörn och svepa en plaid kring les extråmes, och i behagligt lugn dricka en tasse vid morgonens Nyheter. Ni måste dock gå några dagar tillbaka i tiden, men ej längre än till lördadagen att börja med. Vet ni hvad en Waksala-lördag är i Upsala? Troligen inte, och jag vill derföre skizza lite om den efter bästa förmåga. Under hvarje marknad utgör sista dagen i veckan en fullkomlig folkfest, icke af det slag, som t. ex. Italiens sköna himmel kan bjuda på, då i Florens på Piazza di Croce maskeradkostymer och confetti spela sina skrattlockande dramer, allt under naivt skämt, ej sådan som Rom förr kunde bjuda på under karnevalen, ej ens något sådant som Stockholm kan uppvisa i — Mars. a Waksala-lördagen är helt enkelt en dag då allt tjenstfolk och alla kringliggande socknars unga jäntor få en dags ledighet från göromål för att fara in till staden och hålla marknad och på samma gång afsluta densamma och kanske många andra saker. Hvarföre den företrädesvis blifvit kallad Waksala-lördag är mig obekant; men jag förmodar att från denna socken, som är den närmaste intill Upsala, seden har sin rot. Tidigt på morgonen får man se långa rader af kärror rulla in genom tullarne med högtidsklädda individer, ty man tar vanligen på sig det bästa man har för att riktigt imponera på gossarne. Här och der på gårdarne gör man sin sista toilett, vid hvilken någon behändig fickspegel gör tienst såsom reflexor och fingrarne, i brist på bättre,