Dagens Nyheter – 15 februari 1865, sida 1

som utjemningsapparat för oljedränkta lockar, och så bär det af till ett kafe, der en bättre frukost intages med eller utan lilla likören, som tyckes vara Uplandstösernas förtjusning — allt naturligen på invitation af en chevalier sans peur, och tills vidare sans reproche. Flertalet äro dock redan i rörelse på torget och gatorna och man skyndar ut att blanda sig i hvimlet. Man bildar än grupper i ståndraderna, der dagens frågor behandlas populärt, än vandrar man hand i hand, icke arm i arm, på Drottninggatan och de öfriga stora promenaderna, gör uppköp, gapar, ramlar då och då omkull, reser sig och gör åter ett besök på Cafg du Peuple. Detta, som ligger just i brännpunkten der den menskliga civilisationens stora pulsåder väller fram, eges af en konditor Nordström, men bär ännu namn efter salig Åkerstön; ingen kännor Nordström, men alla veta hvar Åkerståns är beläget, och ut och in från den lilla schweitzerilokalen strömmar hela dagen en ofantlig mängd af folk. Att ha varit i Upsala och ej förtärt en likör eller en blandare hos Akersten skulle anses såsom en kardinalsynd; alltså, in och ut så fort man hinner. Kasta vi en blick genom glasrutan får man se mången komisk tafla; här en trind prest, som förirrat sig in bland massan, tömmande en solstråle med fader länseller nämndeman, och det behöfver väl ej nämnas att båda länsa undan rätt tappert; här en ung glop med sin käresta vid sidan persvaderande och krusande så att flickan rodnar ända upp i håret; här några andra som dragit sig undan och beskåda tiden på hvarandras ur, hvaraf följden troligen blir ett dåligt byte på endera hållet; och der en pappa som trugar i sin 10-årige son en stor svensk sup. Med mycket mera kunde jag fylla taflan, men det är nu eftermiddag och studenten är utkommen för att skåda och förlusta sig, och vi följa honom på hans kurs i den allt trängre blefna hopen. Han är ej densamme som förr; inga korsben läggas ut, ingen syr ihop bondgubbarne och jäntorna med hvarandra, så att de hänga tillsamman i långa rader på ett segelgarn; ingen rycker undan stolparne på stånden — allt är fredligt och lugnt och en städad konversation, lite nojs med bönderna, — med få ord, blott reflexioner höras. Ju närmare mot aftonen det lider, dess högre blir konversationen å alla håll och krogvandringarne blifva tätare, famntagen innerligare och — fyllan större. Under denna scen gnissla positiven, och filharmoniens beskyddare samlas kring mången Vaterlandets son att i hans horoskåp få ställda sina lefnadsöden, d. v. s. få veta om han snart blir gift. Panoramor besökas, der man får reel valuta för sina pengar, men den största förlustelsen, karusellen, saknas i år. Sedan man så en hel dag fröjdat sig åt stadslifvet, bli de offentliga platserna tomma och man rullar åter hem i 28 graders vinter och får kanske ej komma till staden förr än nästa Waksala-lördag och smaka den gudomliga nektarn hos vännen Åkerstön. Ja, med denna lördag var marknaden slut, som just ej varit så liflig hvad omsättningen beträffar, men dock besökt af mycket folk; lördagens samling kan jag uppskatta till cirka 1000 personer. I dag skall packas, men stånden få väl stå och skräpa flera dagar, om ej hela veckan, innan man kommer sig för att ta bort dem. De som gjort de bästa affärerna äro troligen