Dagens Nyheter – 14 februari 1865, sida 1

icke allenast böra hvila på den principiella likhet, som måste utgöra grundvalen för föreningen emellan två fria och sjelfständiga folk, utan att de också böra affattas med försigtigt hänseende till det bestående och blott åsyfta att förbättra detta i de riktningar, der förbättring påtagligen kräfves af den större insigt och fördomsfrihet, som bör vara vunnen genom ett halft århundrades framsteg, och framför allt i de riktningar, der full trygghet för det ena eller båda rikenas intressen erkännes nu icke vara för handen, men kunna helt och hållet eller i större mån än för närvarande tillvägabringas. Derjemte böra de nya stadgandena, genom en bestämdare och fullständigare affattning undanrödja nu befintliga otydligheter. Att föreningen icke föres genom en sådan revision utom det område, som låter förena sig med dess ursprungliga syfte och karakter samt med hvartdera rikets sjelfständighet, — derför måste det finnas tillräcklig säkerhet i upplysningen och fosterlandskänslan hos de män, som kallas till ledamöter af Komiten, och slutligen i den hvartdera rikets representation tillkommande rätt att antaga eller förkasta hvad som föreslås. En revision, utförd på ofvan anförda sätt och i ofvan antydda anda, skulle, så hoppas Jag, med Försynens bistånd uppnå sitt mål att befästa föreningen och utvidga dess gagn för båda rikena samt på samma gång aflägsna det ömsesidiga missnöje, som i de sednaste åren gifvit sig tillkänna och som Jag med bekymmer bevittnat. När Jag, oansedt det anförda, nu icke vill fatta beslut om att låta en revision, sådan som den omförmälda, sättas i verket, bestämmes Jag endast af den öfyertygelsen, att det närvarande ögonblicket icke är derför gynsamt. I det hopp, att båda rikenas representationer skola understödja Mina sträfvanden att bringa detta ärende till en lycklig utgång och att derföre den tid icke är aflägsen, då Jag med full förtröstan till den upplysta meningen i båda länderna skall kunna skrida till verket, förordnar Jag, att i anledning af den väckta frågan om en revision af det gällande föreningsfördraget emellan Sverige och Norge någon åtgärd för närvarande icke bör vidtagas. Detta ärende har Kongl. Maj:t uti sammansatt Svenskt och Norskt Statsråd den 6 innev. månad ånyo förehaft och dervid funnit godt i nåder besluta: att en Komit af Svenska och Norska män skulle tillsättas, med uppdrag att, i öfverensstämmelse med de af Kongl. Maj:t i nyssnämnda nådiga yttrande uttalade grunder, utarbeta förslag till de förändrade bestämmelser, som i afseende på rikenas förening funnes vara af behofvet påkallade och ändamålsenliga; att till denna Komite skulle för hvartdera riket utses i dess särskilda Statsråd en Ordförande och sex Ledamöter; att Komiten borde sammanträda i Stockholm första gången under instundande April månad å den dag, hvarom Ordföranderne öfverenskomme, hvarefter det finge ankomma på Komiten att sjelf bestämma, huruvida afbrott i dess samvaro må ega rum; dock med iakttagande att Komiten, derest dess arbete ej vore afslutadt förrän Riksdag i Sverige eller Storthing i Norge inträffade, hade att inställa sina förhandlingar för den tid, hvarunder någon af Komitens ledamöter vore af riksdagsREL RAR CIN ra a