Dagens Nyheter – 11 februari 1865, sida 2

— En gubbe, — stammade han, — e qvinna, och det är jag som anklagas härför. Han ville höja sina begge händer mo ansigtet för att gömma det i dem, men likson nyss förut i fängelset hindrade honom hand klofvarne och hans armar nedföllo matt utef ter hans sidor under det att stora tårar rul lade utför hans dödsbleka kinder. Instruktionsdomaren fortfor: — Denne gubbe, er närmaste grann kallade sig baron de Viriville. : Det andr offret var i hans tjenst såsom hushållersk: och hette Ursule Renaud. Kände ni baro. de Viriville? — Jag visste att han bodde i hotelle bredvid det hus der jag bor med min famil och jag har ett par gånger sett honom åk: förbi. — Har ni icke stått i några slags rela tioner till honom? — Aldrig. — Ni visste likväl att han egde en stol förmögenhet? — Jag hade hört så sägas, utomdess var let ingen i qvarteret som ej visste att herr le Viriville lefde som en rik man. — Kände ni Ursule Renaud? — Nej. — Icke ens till utseendet? — Nej, min herre, icke ens till utsendet. Efter en kort paus hvarunder domaren