Dagens Nyheter – 9 februari 1865, sida 1

chefen för kontrollen å bränvinsförfattningarnes tillämpning, hr förste stadsläkaren, hr provincialläkaren, hr kommissionslandtmätaren, hr tulldistriktschefen, kgl. maj:ts befallningshafvande m. fl., hvilka tilltalsord kunna förekomma många gånger i en och samma skrifvelse. Att detta är löjligt, medeltidsmessigt och innefattar misshushållning med tid och medel, samt att de nu begagnade tilltalsorden i officiella handlingar skulle kunna ersättas med Ni, I och Eder, skall Ni säkert genast inge, — Ni, som så klart uppfattar allt och nu sednast fördomsfritt och välvilligt ställt Eder i spetsen för den ifrågavarande reformen. Ni skall ock lätt inse, så väl att det icke lämpligen borde få komma derhän, att svenska folket skulle behöfva genom föreningar eller dess representanter vid nästa riksdag hos konungen petitionera uti det ifrågavarande ämnet, som ock att en framställning af Eder till konungen, — hans ofvannämnda votum är derför en borgen ! — vore tillräcklig att åstadkomma en kungörelse i den ofvan antydda riktningen, äfvensom att, om en sådan kungörelse utfärdades, tilltalsreformen snart och säkert skulle öfvergå från ord till sak. Genom en dylik framställning skulle Ni förvärfva Eder ytterligare anspråk på tänkande landsmäns tacksamhet, än Ni redan har, och denna tacksamhet sknlle blifva ännu stör-re, om Ni tillika begagnade tillfället till ett försök att afskaffa det ännu nyttjade medeltidssättet, att i skrifvelser till konungen, vare sig af offentliga myndigheter eller af enskilda, tilltala honom och betyga honom sin vördnad. Hvarje sådan skrifvelse börjas med Stormäktigste, allernådigste konung, så vida den icke ingår från militäriska myndigheter, ty de hafva privilegium att skrifva: underdånigt memorial o. d. Men de der superlativerna innehålla uppenbart onödigheter; och då, enligt regeringsformen, den titel, som tillkommer statschefen, är konungen, samt han tillåter norska myndigheter och undersåter tillskrifva sig med endast orden: Til Kongen, så är det fullt antagligt, att han skulle tillåta äfven svenska myndigheter och undersåter att begagna ett dylikt tilltalsord. Under skrifvelser till konungen från militära myndigheter ega de att teckna endast sina namn, och denna tillåtelse hafva flera civila myndigheter i senare åren, dock utan behörigt medgifvande, gjort sig till godo. Men alla andra civila myndigheter, äfvensom alla enskilda, sluta sina skrifvelser till konungen sålunda: Med djupaste undersåtliga vörnad, trohet och nit framhärda, Stormäktigste Allernådigste konung, Eders Kongl. Maj:ts underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåter. På samma sätt skrifva rikets ständer, och om de eller ett kollegium, som mycket ofta