Dagens Nyheter – 9 februari 1865, sida 1

—— åt — Hon har redan varit död i flera timmar, — mumlade han i det han upplyfte liket och lade det på sängen. — Allt måste se ordentligt ut härinne, — tillade han, — så att ingenting i detta rum förvånar dem som komma in. Då detta var gjordt, närmade han sig långsamt Blanche, som, stående i en mörk vrå af rummet betraktade honom med vidt utspända ögon, alldeles som om hon haft ett spöke framför sig. Ju närmare han kom, ju mera ökades flickans förskräckelse och hon utsträckte mekaniskt sina begge händer som för att förjaga den fruktansvärda visionen och hennes läppar öppnades för att utsläppa det genomträngande skri hon ville utstöta. Detta rop om hjelp så sent på aftonen skulle kunna ådraga sig grannarnes uppmärksamhet och komma hela det så lyckligt började företaget att stranda och äfven försätta Rodille i en ganska kritisk belägenhet. Det var således nödvändigt antingen att med våld förqväfva det eller också att hindra det ifrån att upphäfvas. Detta sista parti var utan tvifvel det bästa, banditen kunde således icke tveka i valet. Han stannade genast och frågade med låg och mild röst: — Är du rädd för mig, min lilla flicka?