Dagens Nyheter – 4 februari 1865, sida 1

bildning, ännu är från valrätt utesluten. Huru giltiga anspråk denna del af nationen eger på en sadan rättighet, ädagalägges deraf, att vid de tvenne hittills försiggångna landstingsvalen, af omkring 1000 valda personer nära två femtedelar tillhört denna samhällsklass. Förslaget bereder äfven inträde i riksförsamlingen åt konungens rädgifvare, som derigenom erhålla ett hittills saknadt tillfälle att der föra styrelsens talan, lemna nödiga upplysningar rörande hennes åtgärder, och inför representationen i dess helhet, ej blott det stäna den ene eller den andre at dem tillhör, utveckla hennes aäsigter och sålunda för sina konungen gifna rad underkastas ansvarighet i sannt konstitutionel mening. Enligt förslaget skola ledamöterne i den första kammaren utses af landstingen, hvilka åter tillkommit genom val antingen af eller inom kommunerna. Derigenom skapas ett fortlöpande samband cmellan dessa för tolkets deltagande i sina allmänna ärenden så vigtiga inrättningar. Det svåra problemet att i vår tid bilda en första kammare, som åtnjuter nationens förtroende och på grund deraf eger den moraliska kraft som erfordras för att med hopp om framgang motsätta sig förhastade beslut, vinner derigenom en lycklig lösning. Förslaget inför ärliga riksdagar, vilkoret för nödig samverkan mellan regering och representation, för kontinuitet i besluten och för en väl ordnad hushällning med allmänna medel. Det innehåller äfven ett enklare arbetssätt för riksdagen, samt i stället för de med fog öfverklagade förstärkta utskotten, en lämplig utväg att genom riksförsamliugens verkliga pluralitet åstadkomma beslut i sådana frågor, som ej kunna förfalla. Förslaget afser slutligen en förkortning i tiden för riksdagarne, och utsätter deras sammanvaro till den tid af året, då utom hufyvudstaden boende riksdagsmän med minsta uppoffring kunna vara borta från sina hem. Dessa förtjenster synas redan tillräckligt stora för att häfva de betänkligheter som på grund af en och annan mindre väsendlig omständighet skulle kunna framstillas emot förslaget. Komiterade anse sig derför böra uttala den på samvetsgrann pröfning grundade öfvertygelsen, att detta förslag lyckligare än något föregående löser nationens stora lifsfråga, och att dess antagande ändtligen skall göra slut på en oro, hvilken, om förslaget förkastas, hotar att uppflamma till en strid, som fosterlandsvännen skulle djupt beklaga. Det synes komiterade till och med, att möjligheten af ett förkastande icke skulle vara tänkbar, derest de nuvarande riksståndens medlemmar, fastän vid riksdagen åtskilda på fyra rum, för ett sådant tillfälle kunde tillsättas genom samfälda val. Den opinion, som allmänt uttalat sig för förslaget, skulle då säkert imverka så kraftigt äfven på anhängarne af det nuvarande representationssättet , att de funne tiden vara imne att låta sina egna åsigter vika för valmännens.