Dagens Nyheter – 4 februari 1865, sida 1

följde, vinden (tjöt och den ena åskknaller jagade utan afbrott den andre. Viäckt af det förfärliga ovädret drog Mar tha darrande undan sängomhänget. — Store Gud, — stammade hon, — hvac är å färde? Vaubaron skyndade att stänga fönstre och återvände till hustrun. — Det är någontivg mycket lyckligt son händt, min älskade Martha, — svarade han — medan du sofvit har försy nen besökt mig — Försynen! .. . Jag förstår dig ej. Mekanisten berättade i få ord hvad som händt, och ju längre han kom i sin berättelse, ju mera ökades den unga qvinnans förvåning, för att icke säga misstroende. — Ja, men, min vän, — utropade hon sedan Vaubaron i dess minsta detalj beskrifvit det sällsamma besöket, -— allt detta är icke möjligt . . . du har sofyvit och drömt och nu tar du dessa drömmar för verklighet. Vaubaron greps sjelf för ett ögonblick af den lifligaste oro; äfven han frapperades af det osannolika i den nyss timade händelsen och han började fundera om han icke möjligt. vis varit lekboll för en dröm. — Vi skola snart kunna öfvertyga oss om sanningen, — utropade han och skyndade till arbetsbordet. Med detsamma utstötte har ett glädjeskri och skyndade tillbaka till Mar. tha, hållande i sin darrande hand de fyra sedlarne.