Dagens Nyheter – 1 februari 1865, sida 2

möjliga likgiltiga saker, väntade han på att någon köpare skulle inställa sig. Vi veta redan att Laridon ej kunde skryta med att ega många kunder. Rodille fick också vänta ganska länge men slutligen inställde sig ändå köpare och under det denna frågade efter priset på någon småsak och sålunda upptog Laridons hela uppmärksamhet bemäktigade sig banditen den grafstickel han den föregående aftonen med sådan uppmärksamhet betraktat och hvars handtag som vi veta smyckades med Jean Vaubarons initialer, samt gömde den med vanlig skicklighet under sina kläder. Detta verktyg i Rodilles händer kunde blifva ett vapen förfärligare än den spetsigaste stilett. Så snart Rodille i sin ego hude det verktyg för hvars skull hav pratat bort en hel timma med Laridon, lemnade han Pas-de-laMule-gatan, begaf sig till passage Radziwil, flög uppför den branta trappan vi redan känna till och inträdde i det med kläder uppfyllda rum, hvari vi förut sett honom, och hvilket på en gång var hans höggvarter, hans garderob och hans nederlagsmagasin. Han öppnade med en liten nyckel, som han alltid bar på sig, en stor mot ena väggen stående koffert, hvars innehåll, förevisadt för allmänna åklagaren genast varit nog att bespara kostnaderna för en otalig mängd rätterANSAaAar