Dagens Nyheter – 1 februari 1865, sida 2

nade utan signallyktor. Vinden hven igenom vagnarne och snön yrade förfärligt och intet lokomotiv hördes utaf, då plötsligt en aflägsen pipning höres. Nu kommer det — och det kom verkligen, men med en fart, att man kan tacka Gud för att den skedda påstötningen ej krossade samtlige, både menniskor och vagnar. Endast den orsaken, att vagnarna stodo på banan så få till antalet, har man att tacka för att ej en annan Sandsjö-olycka nu inträffade. Stöten var dock tillräckligt stark för att bringa allt i vagnarne fullkomligt huller om buller. I den vagnen er brefskrifvare satt blefvo tre personer skadade; i de öfriga vagnarne 6 eller 8. — Hvad gjorde nu tjenstepersonalen? Oaktadt rop, ja skrik, kom ej en enda till kupen, åtminstone ej till den der brefskrifvaren satt. Att erhålla så mycket som en tänd lykta, var naturligtvis omöjligt. Då dertill kom den i början uppjagade skrämseln, till följd afatt de skadade ej visste huru stor eller liten deras skada i verkligheten var, och da man torkade bort det i ymnighet flödande blodet — så var belägenheten minst sagdt ledsam att skåda för dem, som lyckligtvis sluppit undan med en mindre verkan af den väldiga knuffen. Så varade denna stiltje ännu en timma och är det ett faktum, att ingen af de tillstädesvarande tjenstemännen efterhörde personernas befinnande eller underrättade om vi kunde fortsätta eller ej. Slutligen, sedan man förvissat sig om och eftersett att ej vagnarne blifvit skadade, sattes maskinen i gång, och vi anlände efter en half timmas färd till Örebro. P. S. De flesta skador träffade ansigtena, som blefvo illa tilltygade, men efter hvad som ännu för nummits är ingen skada af farligare beskaffenhet. Jernvägspassagerares äfvenfyr. Om de hinder, som till följd af yrvädret uppstått för jernvägstrafiken, läses i Göteborgs-Posten för den 30 dennes: Det från Stockholm i lördags nedgående snälltåget mötte åtskilliga hinder, upphann blandade tåget från Örebro och fortsatte, sammankoppladt med detta, färden nedåt linien. Vid Partilled måste dock de båda tågen stanna. Uppgående Alingsås-tåget hade nemligen för att framkomma till Partilled måst i närheten af denna station qvarlemna trenne passagerarevagnar på banan, hvilka nu med sina passagerare stodo insnöade, utan att kunna komma hvarken fram eller tillbaka. Ett reserylokomotiv uppsändes från Göteborg, men lyckades först efter sju timmars arbete att vid midnattstiden införa de trenne vagnarne till Partilled, derifrån passagerarneisöndags med särskildt tåg fortskaffades. Banan var imellertid nu klar, och kl. half 2 i måndags morgon anlände de båda Stockholmstågen till härvarande station. — Snälltåget från Jönköping måste stanna på Wartofta station, och blefvo passagerarne med detta tåg välvilligt inbjudna och gästfritt mottagna på Wartofta egendom af dennas egare, hr löjtnant Storkenfeldt. Ny lidning. Sistlidne lördag utkom i Göteborg första nummern af en ny tidning, som kommer att utgifvas derstädes, och hvilken kallas: Förposten, Tidning för Majorna. Utgifvare och redaktör är den kände litteratören herr Maximilian Axelson, som härmed åter inträdt i publicisternas led, hvartill vi helsa honom välkommen. HKHonsert. Vi fästa våra läsares uppmärksamhet vid det tillfälle till ett utmärkt musiknöje, som erbjudes nästa lördag vid en af den berömda pianisten m:lle Sara Magnus annonserad soirge i hr De la Croixs salong, hvarvid äfven vår utmärkta sångerska fru Louise Michaeli benäget lofvat sitt biträde. Då soirtegifverskan omedelbart derefter begifver sig till utlandet, för att fira sitt äktenskap med den bekante musikförläggaren Heintze i Leipzig, torde det möjligen vara föga hopp om, att någon gång mera få i hennes hemland höra denna särdeles framstående artist, som genom sin talent i utlandet länge gjort heder åt svenska namnet. Riksdagsmannaval. I norra Hallands Tidning för i lördags finner man en varm uppmaning till Hallands hedervärda bondestånd att lägga stor vigt på det blifvande riksdagsmannavalet, och derföre i första rummet egna all omsorg och nit åt valen af elektorer. Hallands bondestånd tillrådes derföre på det allvarligaste att samråda inom och utom häraderna, för att på förhand komma öfverens om den eller de personer, i hvilkas händer de skola anförtro sin och landets viälärd. Såsom ovilkorliga fordringar på en blif