Dagens Nyheter – 1 februari 1865, sida 2

uttrycka en alldeles motsatt opinion mot den, som under diskussionen gjort sig gällande. I går afton förhandlades hushållningssällskapets inre angelägenheter och utdelades priser till dem som utställt produkter å expositionen. Bland desgsa priser nämna vi: en tubdendrometer (en höjdmätare, egentligen afsedd för skogskarlar), uppfumnen af jägmästaren Fellenius, belönades med 3 dukater; utmärkt väl arbetade och konstruerade samt billiga mjölkflaskor, förfärdigade af bleckslagaren Schagelin i Södertelje, med 2 dukater; mjölkkärl af J. W. Gundberg i Stockholm med 2 specier, och sädesrensningsmaschin af herr Moll på Nyqvarn likaledes med 2 specier. Af ladugårdsprodukter fanns knapt något mera än 4 smörprofver, hvaraf det ena, från hr Bredberg på Berga, belönades med 1 dukat. Ingen ost var utställd. — Af rotfrukter funnos deremot vackra profver. För handaslöjder utdelades 20 priser. OQO. U. Torsslow, vår frejdade skådespelare, som sedan slutet af sistl. år vistats i hufvudstaden och varit betänkligt sjuk, är nu så pass återställd, att han går uppe i sina rum. På Södra feafern uppträdde i måndags för första gången den enbente dansören Donato II. Hans rätta namn är Streitz. Han är 25 år, till börden ungrare, blef vid 15 års ålder soldat, tjenade vid Lichtensteins husarer i slaget vid Solferino, der han fiek ett bajonettstygn i halsen och träffades af en kula, som borttog hans högra ben. För sin tapperhet blef han dekorerad och bär två medaljer. Hvad hans dans beträffar, så måste vi medgifva, att den är i högsta grad underlig att åse och visar oss hvad menniskan genom en fast vilja och ihärdighet förmår uträtta, men man kan ej undertrycka en viss obehaglig känsla, som är helt naturlig, då man ser en lemlästad menniska uppträda på scenen. Vi förvånas öfver Donatos utmärkta vighet och smidighet, förenad med en viss grace, men vi hysa dock mera medlidande med honom. Hr Streitz-Donato dansade La Capriccio och en 8. k. NSchlachtscene. I det senare numret var han verkligen märkvärdig och publiken applåderade honom lifligt, isynerhet efter marschen rundt omkring teatern. Han inropades efter båda numren. Donato kommer att uppträda blott 4 gånger. (N. D. A.) Ett sjultonde kompani till Stockholms skarpskytteförening lärer vara i görningen. Det uppgifves komma att bestå af äldre elever vid Stockholms gymnasium, lyceum och elementarskolan. Sammanstölningen vid Mosas. Om jernvägsmissödet vid Mosås har N. D. A. erhållit följande skrifvelse från Örebro af den 28 på aftonen: Efter en med många hinder och besvärligheter förenad resa, till följd af starkt snöfall och snöyra, som hopat stora massor å banan, anlände snälltåget, som afgick från Göteborg kl. 6 f. m., först på aftonen emellan kl. 6 och 7 till Hallsberg. Vid Hallsberg byttes vagnar och efter 8 minuters uppehåll fortsattes färden till Örebro. Allt gick i början bra, men hunna till närheten af Mosås, stoppade tåget, och vi sutto fast i en större snödrifva. Flera försök gjordes att få tåget derur, men förgäfves. Sedan troligtvis alla medel anlitats, som stodo de närvarande jernvägs-tjenstemännen till buds för att få tåget ur dess för passagerarne oangenäma läge, aflägsnade sig lokomotivet, medtagande godsvagnen, för att gå förut och rödja väg samt hemta vatten i Orebro. Vagnarne, 3 till antalet utom godsvagnen, blefvo stående på banan, insvepta uti follkomligt mörker, emedan man ej vid afgången tändt några lampor i kupterna Denna obehagliga situation varade i tvenne fulla timmar, och för att bevisa med hvilken likgiltighet, för att ej säga något strängare, passagerarne behandlades, förtjenar anföras att ingen, hvarken konduktören eller någon annan af jenstemännen, fanns närvarande, sedan lokomotivet afsått, så att passagerarne ej på något sätt kunde erhålla någon upplysning. Tiden blef allt längre och längre, förgäfves väntade man. Från vagnarne hördes ofta ropen: Konduktör!s Hvad blir det utaf let här?, Skola vi sitta här hela patten? m. m. En och annan af det arbetsfolk, som tillskyndat för : utt skotta banan fri, voro de enda, som i förbigånde gåfvo svar på dessa frågor. Oron, som benäktigade sig samtliga passagerarne, var helt naturlig, els till följd af mörkret, som allt mer och mer utredde sig, dels till följd af talet om ett tåg, som vän?