Dagens Nyheter – 28 januari 1865, sida 1

— Ja, jag behöfver er ännu mera, sade han. — Hvarom ir det fråga? — Om on vigtig sak. — Tala. — Jag vill göra det, och det;utan hvarje omsvep. Deri gör ni rätt, doktor . . . det fivs ingenting löjligare än om två skälmar hjuda till att föra hvarandra bakov ljuset. Det fattas er hvarken beslutsamhet eller energi, fortfor doktorn. -Nej bevars, jag har till och med en dosis af båda delarre att atlåta, om jag betalas bra. — Ni ryggar ej tillbaka för någonting? — Icke ens för det omöjliga, såvida nemligen priset är derefter. — Gaft ni icke akt på barnet, Jean Vau baron hade med sig? -Jo bevars, det var en liten Hicka, vacker som en engel. — Jag bad nyss fadren att under en tidrymd af tio är ät mig afstå alla sina rättigheter öfver detta barn, och jag erbjöd honom i utbyte derför en betydlig summa. Vägrade han? — Ja. En sådan åsna! Jag kunde naturligtvis icke tvinga hoHom, men det oaktadt måste — hör ni att jag säger måste — flickan bli min egendom