liksom de nattliga dimmorna, hvilka skingra: af morgonsolens första stråle. Under det Vaubaron med fördubblad öm het kysste sin dotter, öfverlemnade sig Frits Horner åt snabba men djupa reflexioner. — En väl spelad komedi gör mig rik sade han till sig sjelf, tänk då hvilken lysande lott som skulle vänta mig om jag, i stället för en skicklig lögn, som dock endast är en lögn kunde erbjuda allmänheten en verklig, oveder säglig sanning?... En föregifven somnambu hvilken afgifver dunkla orakelsvar, dem hva och en eger frihet att tolka efter eget godtycke, lockar till mig en talrik hop nyfiknc och lättrogne ...en verklig somnambul, ett barn som ej ens de mest sceptiske skulle kunna anklaga att stå i hemligt förstånd med mig, skulle inom två år göra mig till millionär!... Här erbjuder sig åt mig en storartad affär... en affär som jag för hvarje pris ej får låta gå mig ur händerna! Resultatet af dessa retlexioner och dessa beräkningar lät ej vänta på sig. I stället för att så fort som möjligt afskeda Jean Vaubaron och hans dotter, och insläppa nya klienter, oad Fritz Horner mekanisten taga plats och itan det ringaste omsvep frågade han honom: — Är ni rik? — Hvarför denna fråga? stammade Vauvaron helt förvånåd. — Det är ej af tom nyfikenhet jag framställer den, var öfvertygad derom, — försäk