Dagens Nyheter – 27 januari 1865, sida 1

Beträffande till en början revisorernas anmärkning, att Fullmäktige redan under den långa tid, då lånefrågan förevar hos E.kets Ständer, hade bort ingå i förberedande underhandlingar, hvarigenom tid kunnat vinnas, erinras om det olämpliga 1 ett sådant förfarar.de, då Fullmäktige på förhand icke kunde känna gränserna för sin befogenhet eller de speciella instruktioner som Ständerpa möjligen kunde komma att gifva dem, äfvensom det oformliga i att utan fullmakt inlåta sig i underhandlingar, då lånefrågan ju ännu icke var afgjord och kanske kunde helt och hållet förfalla. I Revisorerne hade äfven anmärkt, att FullI mäktige bordt afgifva ett program för lånet. Detta hade af straxt härofvan angifna skäl I omöjligen kunnat ske förrän Fullmäktige fått Rikets Ständers fullmakt, och sedan fullmakten kommit Fullmäktige tillhanda hade fråga om ett programs uppsättande hos Fullmäktige förevarit, men af flera praktiska skäl ej blifvit antaget. Då nemligen, vid afslutandet af affärer af sådan natur som denna, konjunkturerne för dagen äro obestämde, så att de vilkor, man i ett program den ena dagen erbjuder, lätteligen i följd af fluktuationerna på penningemarknaden den andra dagen icke kunna erbjudas eller ock af ingen menniska antagas, så och på grund af flera andra skäl hade Fullmäktige icke ansett sig böra afgifva något program. Fullmäktige kunna ej heller dela revisorernes åsigt, att saknaden af program varit anledningen till att endast förfrågningar i stället för definitiva anbud till Fullmäktige inkommit samt att flera bestämmelser ännu vid sjelfva afslutandet af kontraktet tillkommo; tvärtom anse Fullmäktige denna sednare omständighet bevisa olämpligheten af ett program. Revisorerne hade vidare ogillat att full-mäktige inlåtit sig i underhandlingar med generalkonsul. Heineman då denne, enligt deras påstående, saknade behörig fullmakt, samt ansett att den långa tidsutdrägten till en del haft sin orsak i denna omständighet. Till svar härå fästa fullmäktige uppmärksamhet vid hu-! rusom samma revisorer, som förklarat det fullmäktige utan fullmakt bort ingå i underhandlingar om en sak, som ännu ej var afgjord, nu förebrå dem att ha underhandlat med ett ombud utan fullmakt, en anmärkning som dessutom är alldeles obefogad, emedan Heineman verkligen genom bref, dateradt den 14 Oktober 1863, var befullmäktigad att ingå i preliminära underhandlingar med fullmäktige. Hans fullmakt behöfde icke vara undertecknad af öfvertagarne af lånet, då blott en af dessa ller bankirhuset Henry Schröder komp. i London stod med riksgäldskontoret i direkt förbindelse. Om emellan detta och andra bansirhus ett s. k. consortium för affärens öfver.agande ingåtts, så hade derigenom ett juriliskt förhållande bankirkusen emellan uppstått, varmed riksgäldskontoret ej hade något att! skaffa. De öfriga deltagarues namn behöfde! ) ens vara för fullmäktige kända, och konraktet, undertecknadt endast af Henry Schrö: