Dagens Nyheter – 23 januari 1865, sida 1

Vi låta Laridon i ro utbreda sig öfve jalla skälen för Rodilles kommande storhet oci (alla de herrligheter som deraf skulle biifv: Jen följd för honom sjelf, och stiga i ställe Jupp uti första våningen i mekanistens lill: hem. Flera timmar hade förflutit. Klockan var ungefär tu på middagen Martha slumrade och den lilla Blanche, hvars kropp då och då skakades af en konvulsivisk frossa, lekte melankoliskt vid fadrens sida. Jean Vaubaron satt som vanligt vid sitt arbetsbord, men han försökte förgäfves urbeta; hans hufvud var tungt och brännande hett, hans händer darrade och hans blick rigtades oupphörligt i stället för att stanna vid de kringkastade styckena af det började arbetet med ett uttryck af den ömmaste kärlek och den djupaste sorg än på hustrun, än på dottern. En sällsam idå, åtminstone för den olycklige unge mannens nuvarande läge, inkraktade hans hjerna och lcmnade honom ej eu ögonblicks ro ända sedan han med Laridon atslutat det sorgliga köpet. Liksom den druuknande omfattar halmstrået, inbillar sig den af vetenskapens iurstar öfvergilne sjuklingen att han kauske skall återfinna helsan i charlatenernag och gvacksalfvarnes misstänkta läkemedel, Det var någonting sådant som tilldrog sig i mekanisteus sinne.