Dagens Nyheter – 23 januari 1865, sida 1

följande manliga tal, som nästan erinrar — med de modifikationer, som tid och omstänI dighetert göra oundvikliga — om lagman IThorgnys tal till vår Olof Skötkonung: I Mine herrar! När vårt hus sednast blefve upplöst uppgaf regeringen tillsvidare förhoppningen om att kunna komma i harmoni med oss. Sedan dess här man förföljt den fria pressen, belagt de liberala embetsmännen I med disciplinära straff, vägrat att gifva sankItion då kommunerna valt frisinnade Tepresentanter, utkastat misstankar mot de frisianade medborgarne samt smädat och kränkt I dem, allt i ännu värre grad än under de I föregående åren. (Bifall från venster, en och l annan hvissling från höger.) i Frisinnade tänkesätt ha blifvit lysta i bann (mycket sant!) — fastheten vid sin öfvertygelse, de. gammal-preussiska embets, männens skönaste prydnad, har blifvit förklarad i nypreussisk akt (bifall från venstern) -— man har satt yxan till roten på städernas och kommunernas sjelfstyrelses träd, hvilket sedan 11808 burit de sköna frukterna: allmän-anda och allmänt bästa, i ändamål att åstadkomma jen vändning i den tre gånger pröfvade allI männa meningen och som är den starkaste makten i staten, att tvinga representanthuset till att böja sig och på det sättet underbinda lifså rorna på grundlagen. I Men preussiska folkets och dess valda I ombuds samvete — dessa ombud, hvilka inför Gud och kronan hafva svurit att samvetsgrannt följa grundlagen? — låter icke af någon makt på jorden böja sig ifrån att hålla i helgd kronans och folkets grundlagsenliga rättigheter. Det kungliga valspråket: Blott den, som ställer sig på rättens klippa står på hedrens och segrens hafva ätven vi valt till vårt. : Under denna fana kunna vi ej komma till den äfven af oss varmt önskade, men hit-. tills fåfängt eftersträfvade harmonien med kronan på mer än enda väg, som gör det möjligt för. oss att icke uppoffra folkets besvurna och i vår vård anförtrodda rättigheter. Må den kungliga regeringen med oss: beträda en sådan väg till vårt fäderneslands fromma, hvars välfärd och ära i alla tider skola vara heliga i våra hjertan. (Starkt bifall). Det var detta tal som regeringen dagen derefter beklagade sig öfver. Och icke underligt: ett tal, hvars like vi i Sverige under vårt nuvarande statsskick aldrig hört, om icke af den väldige Thore Petrå, är allt hårdsmält. En poliskonstapel, som får välförtjent straff. Under det år som nyss gått till ända hafva vi Stockholmare till fullo lärt oss inse hvilka stora laglösheter här kunna begås af polisen med ingen eller sen ansvarsI påtöljd. Det milda öfverseende, hvarmed böga polisvederbörande behandlat poliskonstaplar, äfven då de gjort sig skyldiga till dei