Dagens Nyheter – 21 januari 1865, sida 2

ning. i — De ljuga på mig hvar eviga en — upplyste Norberg. — Ja, alldeles rysligt — instämde polismästaren. — Jag hade två ankare bränvin qvar sedan jag slutat krogrörelsen, och som det var mig omöjligt att på ensam hand förtära så mycket, så bjöd jag mina gäster att smaka på varan återtog Norberg. Oaktadt denna förklarimg dömdes Norberg, på grund af i målet förekommen bevisning, till att böta för olaga utskänkning 30 riksdaler och att erlägga utskänkningsafgift med 80 rdr, dessutom att ersätta alla i målet hörda vittnen med 1: 50 per dag. Hur är det möjligt att menniskoslägtet kan annat än försämras då så ädla och oegennyttiga välgerningar, som dem Norberg bevisat menskligheten drabbas af den svartaste otacksamhet! Små eter stora hästar. Åkardrängen Andersson, som af polismästaren blifvit vid vite förbjuden att köra bättre åkdon, stod i går tilltalad att hafva brutit mot detta förbud. De konstaplar som anmält förseelsen intygade att Andersson kört droskan 641, förspänd med parhästar. -Det var osanning, jag hade inte mer än en häst för droskan — invände Andersson. Konstaplarne medgåfvo att så möjligtvis kunde vara. — Konstaplarna sågo dubbelt, eller var kanske min häst så liten att de inte sågo den? återtog Andersson. Konstaplarne trodde att det varit en liten häst. — Nej en stor och ståtlig kamp var det — fortsatte Andersson med ett leende som skulle anstått den knuipslugaste af advokater. Sin advokatoriska färdighet till trots dömdes Andersson att utbetala det utsatta vitet med 25 riksdaler och förbjöds ban vid 50 riksdalers vite att vidare betjena allmänheten. Fär mar ha gikt i benen? Målaremistaren Dalbom stod i går inför polisdomstolen tilltalad för fylleri. — Hvarföre infanu sig ej Dalbom då han förra gången var uppkallad? — frågade polismästaren. — Hå, Herre Gud, jag trodde att det var bara gyckel jag — svarade Dalbom — och dessutom så hade jag så mycket i mitt hufvud. — Dalbom nekar således inte att han var full? Inte var jag precist full; men jag är olycklig nog alt tätt som oftast ha gikt i benen, så att jag har svårt att gå stadigt. — Dalbom dömes emellertid för sin ostadighet till 5 riksdalers böter och för försummad kallelse 2 rdr 50 öre. Dalbom begärde och erhöll anstånd med böterna, hvarpå han afträdde synbarligen för stunden befriad från sina besvärande giktplågor. liskammaren har hållits undersökning angågående det uti tidningarne omnämnda förhållandet att en poliskonstapel häromaftonen skulle å Stora teatern, då operan Norma gafs, nedtystat en af spektatörerna vid dennes yttrande af sitt bifall till representationen. Teatervaktmiistaren Blomqvist och en uppassare, vid namn OÖOarlson, ha som vittnen afhörts, och båda iutygade sammanstämmande att konstapeln n:r 42 Holm, hvilken ir den som anmärkningen afser, först sedan vaktmästarn måst sjelf hyssja åt den efter slutet af de allmänna bifallsropen ännu högljudt skrikande personen, höfligt och utan att, säsom det uppgifvits, begagna svordom tillsagt denne att upphöra med sitt idkeliga ropande. og Posen på femte ratten. I poi Ben ofsalte presen, förre komministern Gustaf Welander, angifven för svekligt förfarande, förhördes i torsdags ånyo 1nUme KAD OVERATETAR ENE AEA FRATRIS EEE EAS ARENAN NES hvad de äro värda. Inger nm icke att de som RE