Dagens Nyheter – 21 januari 1865, sida 2

Klädmäklarens rörelse var ett fenomen, och som man vet äro alla sadana af kort varaktighet. Hans ofrivilliga rörelse efterföljdes straxt af den mycket rigtiga slutsatsen: — Eftersom han icke har en enda brödbit hemma hos sig får jag verkligen så mycket billigare pris. F. d. notarien blottade sig helt och hället i denna enkla och klara tanka. — Jag har ej för vana att beklaga folk, ty det hjelper ändå ingenting till, — återtog han, — deremot vill jag gerna vara er nyttig . .. huru mycket begär ni för allt detta ? Vaubaron tänkte ett ögonblick efter. — Jag ville gerna ha hundrafemtio francs, — sade han derefter med tydlig, villrådighet. Klädmäklaren spratt till. — Hundrafemtio francs! — utropade han. — Nej, det kan omöjligt vara ert allvar, ni gycklar endast. — Verktygen ha kostat dubbelt så mycket, — mumlade Vaubaron. — Jag vill icke bestrida det, men att köpa och sälja är två olika saker. Då ni köpte dessa verktyg voro de nya, då jag nu i min tur skall sälja dem äro de gamla, hvilket gör en betydlig skilnad. — De äro i godt stånd. — Ja visst, men äfven om de aldrig varit begagnade, skulle jag icke kunna få igen,