Dagens Nyheter – 19 januari 1865, sida 1

finnes alls icke, ty hon har i alla tider, ifrån dess stiftelse till den tid som nu är, varit så väl skött efter de af armåbefälet, genom desg krigsbefäl, lemnade föreskrifter, att man icke från något fusk i förvaltningen kan hämta anledning till den plan som säges vara å bane. Armåens pensionskassas fonder äro utlånade emot fullgoda säkerheter, som betryggat hennes ändamål, äfven under tidpunkter då financiella kriser rubbat sjelfva riksbankens ställning, och hon har alltid punktligt uppfyllt sina förbindelser till de armåens afskedade veteraner, som derifrån åtnjuta pensioner. Hvad skulle man vinna med den ifrågavarande transaktionen? — Ins. tvekar ej att derpå obetingadt svara: rakt intet! Kassans fonder äro ju precist de samma om dessa förvaltas af armåe-befälets delegerade, som om statsverket skulle; komma att taga dem under sina vingars skugga, och förvaltningskostnaden måste naturligtvis blifva densamma, helst Ins. icke tror att statsverket kan förvalta kassan för bättre pris än som sker under den närvarande formen; och skulle än förvaltningen kunna verkställas för några riksdaler billigare under statsverkets förmanskap, så är dock den frågan så underordnad principfrågan, att något afseende derpå icke bör ifrågakomma, då man skall ventilera om huruvida armöen bör eller icke bör afhända sig sin, i många afseenden, värderika pensionskassa. Hvad äfventyrar armgen om den afhänder sig dispositionsoch eganderätten till den kassa, det illa aflönade armåe-befälet under så många herrans år af egna besparingar och med försakelser skapat och vårdat? Derpå tvekar åter Ins. ej att svara, det han är innerligt öfvertygad derom, att armeen kan förlora så mycket, det han varmt och vördsamt lägger på ledamöternas i det blifvande krigsbefälet hjertan, att svara ett bestämdt Nej på den ifrågavarande framställningen, om den kommer att ske, och skulle detta JVej kunna bli uttaladt med stor och imponerande majoritet vore det säkert nyttigt i mera än ett afseende; och att tacksamheten derför skulle sträcka sig långt utom arm6ens leder, derom är Ins. lika öfvertygad, som han fruktar att ett sådant Nej icke kan komma att uttalas enhälligt af herrar generaler, regementschefer och kaptener. Skulle armeens pensionskassa komma att öfverlemnas åt statsverket, så blir naturligtvis armåbefälets pensionering beroende af Rikets Ständer och Regeringen, och med all aktning för dessa fosterländska korporationer, om hvilka Ins. har en ganska hög tanka, så äro dock dessa, som hvar man vet, understundom, då partistrider inträffa, blottställde för sådana kastningar i opinionerna, att det utslitna armebefälets öde på gamla dagar kan bli ganska problematiskt, något som man dock ej behöfver befara om armeen fortfarande behåller och vårdar sin kassa så som hittille. Har ett, efter nu gällande stadgar, sammanträdande krigsbefäl laglig rätt att afhända armebefälet dess egande rätt med thy åtföljande rätt till pensioneringar ur armeens pen