Dagens Nyheter – 19 januari 1865, sida 1

——Han började nu vid lampans sken att på det noggrannaste betrakta de lysande smyckena, derefter hörde man honom gapskratta på sitt vanliga upprymda sätt. — Rodille, min gosse, — mumlade han — jag är i afton mycket nöjd med dig. Du spelar komedi mästerligt, du eger också en beundransvärd talang då det gäller att för billigt pris göra ett godt kap. Att för hundra francs köpa hvad som bröder emellan är värdt 30,000 är ett non-plus-ultraaf nöje och förtjenst; ej heller finns på jorden något trefligare än att själa af en tjuf! Efter denna lilla monolog lade Rodille allt i ordning i sin byrå, stoppade i sina fickor de guldstycken och sedlar som ännu lågo i en af lådorna, gjorde ett bylte af de köpta ädelstenarne och silfret, tände på nytt sitt ljus, släckte lampan och gick genom den hemlighetsfulla ingång hvars tillvaro troligtvis endast han kände, tillbaka in i det angränsande huset. Så fort han trädt öfver tröskeln till det rum der vi sett honom förkläda sig till fader Legrip, stängde han den hemliga ingången, så att det sedan var omöjligt att på väggen urskilja den. Då dessa försigtighetsmått voro tagna gick han till ett hörn af rummet, der han föll på knä på det af solida ekplankor sammansatta golfvet. Här sökte han och fann snart en sprint mot hvilken han hårdt tryckte;