Dagens Nyheter – 19 januari 1865, sida 1

— Glöm i alla fall icke bort affären på Pas-de-la-Mule-gatan. — Var lugn! — När tänker ni börja lägga ut era krokar. — Så snart som möjligt och så fort jag behöfver er, ska jag låta er veta det genom Richaud. Ripainsel gick ut. Porten stängdes bakom honom och när Rodille åter blef ensam satte han sig i en fåtölj och sade till sig sjelf med mycken förvåning och tydlig vrede. — Må fan taga den uslingen som slumpen ensam kastat i min väg för att förstöra mina bästa pianer och tillintetgöra mina skickligaste beräkningar . . . Hur kan det komma sig att denna åsna uppsnokat denna för så längesedan med så mycket tålamod och så stor klokhet af mig sjelf förberedda ståtliga affär . .. Jag tänkte ännu dröja något med att handla, men nu är det nödvändigt att jag skyndar mig... Jag måste inom åtta dagar vara rik . . . ja, denna gång skall jag bli riktigt rik ... Det var i alla fall fan så klokt af mig att just i afton skrifya till Ursula Renaud. Rodille försjönk för några ögonblick i sina reflexioner. Då han vaknade ur dem drog han till sig de två af Ripaingel på disken qvarlemnade etuien, hvilka han som vi veta tillköpt sig för hundra francs.