Dagens Nyheter – 18 januari 1865, sida 3

oo Oe MM PP MM Vv L Å man så vill, minnas säkert, att vi ha en strömparterr, en promenad utmed ån, eller hvad ni vill kall: det, vid hvars början vårt Bellmansro, — Lilla förderfvet, eller som det i vanligt tal nämnes: Flustret, är beläget. Ni ha troligen gjort en promenad till platsen der professor Schröders Ingalunda stått hafver, som på scdnare tiden blef en skottafla för okynniga målskyttar och nu är vordet ett lusthus i en af stadens trädgårdar, och ni har under denna er vandring beundrat (jag antar att det var på vårsidan) de lummiga kronor, som öfver den nätta anläggningen breda ut sig och skaffa undan de påträngande solstrålarne. Men ni har kanske på samma gång gjort den anmärkning, som man ofta har tillfälle att höra: Ni sköter inte era trän och framförallt inte er gräsmatta. Mycke rätt !— vi ha inte gjort det förut, men nu Inu är yxan satt till roten och ni skulle knappt känna igen er på platsen (ett mycket besynI nerligt svenskt talesätt i st. för: känna igen platsen!). Trädplanteringskomiten har ändtligen vaknat ur sin långa slummer, och en vacker dag hörde man dånet af yxor och fallande Iträd. Man har gjort en förståndig utgallring af både smått och stort, och låt vara attdet ser glest ut till att börja med, så få vi dock om några år, genom nyplantering, både vackrare träd och en lummig gräsmatta att sträcka våra lemmar på under en tråkig sommarsejour I häruppe. Vår nitiske örtagårdsmästare, herr I det är icke gifvet att en person, som kan såga Pettersson, har varit den ledande principen, ehuru professor Sundewall annars är den som har trädplanteringen om hand, såsom ordförande, — åtminstone har han varit det. Men af ett ben på ritta stället, också kan göra det med ett träd, och det ar icke att begära heller — platsen är en sinekur! Således välkomna hit till våren att skåda våra försköningar på en af Flustrets balkongar, derifrån ni kan dricka lefnzdslust och möjligen — något annat. — I lördags qväll skulle det bli barnbal på Gillet, en fest, som vanligen är bland de muntraste, och som stämmer både gammal och ung till glädje. Tiden var dock illa vald, ty här som annorstädes dansar man helst hemma, och barnens julgran är ännu ej vissnad. Det blef sålunda om intet med nöjet af brist på både små och stora. Annars äro ofta dessa baler mer besökta än dem, der de äldre äga företrädet, ty det är för hvarje oförderfvadt sinne en förnöjelse, att se huru dessa 6—12åringar föra sig som gammalt folk och att höra de unga kavaljerernas danskonversation i frangaisen och skåda huru de ännu yngre löpa omkring och ställa till villervalla. Der finnas inga frackskört, som hvifta med sina halfvor, ingen fadd och tråkig tungsinthet — intet tal om vädret; allt är blott solstrålar, som leka på ytan af det öppna barnaanletet, och som värmer de gamlas hjertan. Med i dag börjar docenten Nyblom sina föreläsningar öfver Shakespeare, som förut i hufvudstaden lockat så mycke folk till sig. Vi förmoda att han här ej heller skall komma att lida någon brist på åhörare, utan att det tvertom vore önskvärdt att ega en större lokal än stora Gustavianum, ty säkerligen blefve äfven en sådan till trängsel full. Föreläsningarna komma att fortgå under loppet af denna dag, onsdagen samt fredagen i nu ingångna vecka och måndagen samt onsdagen i den nästa, och herr Nyblom har gjort en högst nödig omändring af inträdespris, genom att förvandla det först ämnade, 4 rdr för alla föreläsningarna, till 50 öre för hvarje afton, hvarigenom han kan hoppas få ett auditorium, som annars ej haft råd och lägenhet att besöka dessa bildande och förädlande konstnjutningar. -Apropos sådana ha vi under veckan att förvänta m:ll Sara Magnus, som om torsdag på Gillet har all anledning att emotse en fylld salong. Vi äro här i Upsala bland det lyckliga folket, hvar dörr en konstnär sällan far förbi; och man kan med skäl vänta, att denna aug nagenae Ach tanarnaac stad alkall vara att tarlr. mm mm. so