Dagens Nyheter – 18 januari 1865, sida 3

— Jo, jag frågar hur det är möjligt att en grefvinna, en dam som eger öfver en million rubel kan begagna oäkta smycken? Rodille höjde på axlarna, alldeles som om Ripainsel kunnat se honom. — Denna omständighet, som så mycket tycks förvåna er, är en mycket vanlig och naturlig sak. Den bevisar helt enkelt att den ifrågavarande grefvinnan är vida mindre rik än man tror, att hon depenserar mera än hennes förmögenhet tillåter och att hon till kreditens bibehållande och för att slå puder i ögonen på sin omgifning nödgas begagna sig af skräp i stället för af äkta varor. Sådant der händer alla dagar, hon är alls icke den enda grefvinna som följer samma metod. — Emellertid är jag kuggad! — utropade Ripainsel, — fy, hvilken stygga! — Mera tur en annan gång. — Det är lätt sagdt, pappa Legrip, men i väntan derpå sitter jag ned i smörjan ända upp till halsen. — Ni öfverdrifver. — Jag räknade på att få in en större summa och nu står jag utan en sou. — Bah, ni hittar väl här och der litet pengar i de förbigåendes fickor. — Jag tycker icke om att arbeta på det sättet, det inbringar ingenting ordentligt, ej heller skulle jag på så sätt få någon ro för Florestane. — Hvem är Florestane?