Dagens Nyheter – 13 januari 1865, sida 1

detta ansigtc förr. . Men den unge mannen är blek com döden — man skulle nästan tro latt han vore sjuk. I — Åh, ni skulle ha! sett honom för en stund sedan, då trodde jag verkligen att han I skulle dö... Det var jag som hjel pte in honom här på kafget och som för hans räkning beställde den lilla cognac, han nu dricker och som troligen snart skall återskänka honom krafter. — För tusan, Longjumeau, hvad du har blifvit hjelpsam och barmhertig mot din nästa. — — Nå, ni inser väl att jag hade mina skäl. — Det är klart... Hvarifrån kom den unge karlen ? — Från 113 naturligtvis. — Aha, hade han spelat? — Ja, herr Aguste och det med en tur som knappt kan skildras. — Huru mycket vann han? — Ungefär tiotusentvåbundra francs. — En ganska nätt summa... Har han pengarne på sig? — Ja, han har dem hoprullade i en bundt hvilken han stoppade i venstra bröstflickan... Som ni ser, herr Auguste, har han ej ens tänkt på att knväppa ihop sin rock. — Men för fan, hvarför utförde du imte sjelf manövern när du ledde in karlen på kateet?