Dagens Nyheter – 13 januari 1865, sida 1

Tyska språket, Engelska språket. Teckning, Botanik, Zoologi, Kemi, Fysik, Logik och Psykologi; oberäknadt gymnastik och sång. Man lärer ej behöfva fundera länge för att finna det orimliga häruti. Hvem som helst skulle af en dylik regim blifva förderfvad, och således ännu snarare ynglingens outvecklade kroppsoch själskrafter, hvilka fordra omsorgsfull vård, om de icke skola aldeles gå under. Vid sistlidne riksdag höjdes visserligen röster för en reform af skolväsendet, men enda frukten blef en ytterst torftig skrifvelse till K. M:t, afseende rättighet till befrielse från grekiska för dem som läsa latin, samt förändring eller inskränkning i läsordning, om sådant för undvikande af öfveransträgning befinnes nödigt. Men något dylikt har alldeles icke -afhörts, tvertom uppvexa immerfort nya kunskapsämnen, utan att något af de gamla anses mindre nödvändigt. Följderna af detta absurda förhållande äro också redan alltför synbara. Ungdomens krafter sjunka och försvagas, och på sednare åren har den fordom nästan obekanta sjukdomen bleksot eller anemi blifvit mer och mer allmän inom läroverken. Man har hoppats finna bot för denna tilltagande svaghet i gymnastiken, men huru kunna gymnasticera, då tid dertill saknas och gossens tillstånd oundgängligen föreskrifver hvila i stället för rörelse. Aftonbladet? för i förrgår innehåller en väl skrifven artikel i detta behjertansvärda ämne, och afslutar den med följande ord: Det var förr ytterst sällsynt att alumnerna vid en skola behöfde befrias från gymnastik. Nu deremot är detta ganska vanligt. Några ynglingar, af påtagligen alltför svag koustruktion, befrias af läkaren; men äfven i afseende på de öfriga måste ofta gymnastikläraren göra särskilda inskränkningar och modifikationer i de till den pedagogiska friskgymnastiken hörande öfningar. Befrielse från sångöfningarne, i följd af svaghet, har förut varit ändå ovanligare än dispens från gymnastik. Numera har äfven detta blifvit nödvändigt, emedan ynglingarne under sången känt smärta och ondti bröstet, och derföre ej kunnat dermed hålla ut. Icke sällan förekommer äfven bland de för öfrigt friskare och af naturen mera kraftfulla ynglingarne fall af svindel, yrsel i hufvudet och nödvändigheten att på några dagar vara hemma från skolan, för att hemta krafter till dess fortsatta bivistande. Detta förekommer isynnerhet i de högre klasserna, när det lider emot studenteller afgångsexamen. Man scr tydligen att, om samma ynglingar vore ännu ett par år underkastade samma tortyr, de skulle lida obotlig skada till sin Ahelsa, och kanhända äfven till sitt förstånd. Kan och bör ett sådant system fortsättas? När det kommit derhän, att sjelfva bogemedlen emot det onda finnasi för starka att använda, månne det icke då är hög tid at;