Dagens Nyheter – 13 januari 1865, sida 1

— Det var omöjligt, vi voro omringade af för mycket folk... Dessutom ville jag inte kompromettera saken genom någon oskicklighet som måhända skaffat mig fria, husrum inom lås och bom... Ni måste komma ihåg, herr Auguste, att jag endast är nybörjare... det dröjer länge innan jag får er färdighet och säkerhet. Rodille lyssnade med ett förnöjdt leende till den sällsamma komplimangen. — Vi ha god tid på oss, Longjumeau — sade han etter en kort paus — berätta mig hela förloppet. — Som mn vet, herr Auguste, har ni tillsagt mig att tid efter annan besöka spelhusen och att ha ett vaksamt öga på dem hvilkas flickor lyckans gudinna värdigats fylla, började Longjumeau. — Jag tycker om det der blomstersmyckade språket... fortsätt, Longjumeau. — Angelägen om att i allt lyda er, beI I I I gat jag mig nyss till 113 ... Jag vågade sjelf tre gånger efter hvarandra trettio sous utan den ringaste tur . . . Då kom den unge karlen in i salen; det syntes tydligt att han för första gången var på ett spelhus, ty hela hans hållning förrådde förvåning, bestörtning, nästan blygsel och han visste icke ens hvar han skulle ställa sig för att spela. Ja, han bar sig så tafatt åt att jag ganska säkert hjertligt skulle ha skrattat åt honom om jag ej just i detsamma återigen; tappat fyratio