Dagens Nyheter – 11 januari 1865, sida 3

l — Visst inte, men tillåt att förklara mig jutbad sig W. Han som var i mitt sällskap (gick framför mig på gatan, bärande en säck på ryggen och då mötte vi en karl som först I sneglade på säcken och sedan kände på den. Hvad kikar du efter, tror du att vi ä några tjufstrykar ? frågade jag och då kommo konstaplarna i detsamma och började uypa mig i armarne, hvilket var ganska oskickligt. Målet uppskjöts till annan dag, emedan de båda konstaplarna voro frånvarande. Varning för entreprenörer. En mängd entreprenörer bötfälldes i går för försumlighet med gatornas renhållning och rännstenarnes upphuggning. mr Benjamin Leja har till härvarande rådhusrätt uttagit stämning å sin son, handlanden Adolf Leja, af orsak att, sedan denne sednare af sin fader under den 24 sistl. Sept. tillhandlat sig egendomarne M 10 och 12 vid Gustaf Adolfs torg, och hr B. Leja, såsom det i stämningen heter, på god tro utfärdat qvitteradt köpebref, sonen sedan vägrat att utgifva reverser å köpeskillingen, 300,000 rdr. I stämningen yrkar derföre hr B. Leja, att hans son antingen måtte åläggas utfärda sådana med ränta å 5 procent från hr B. Lejas dödsdag eller inbetala beloppet kontant. Skulle sonen dertill ej kunna förmås, yrkas alternativt, att han åtminstone måtte förbindas att enligt sitt förlikningsvis gjorda erbjudande utgifva köpeskillingsrev erser ålminstone å 225,000 rdr med ränta, beräknad på förenämnda sätt, eller ock betala detta belopp kontant; förbehållande sig: hr B. Leja för hvarje fall att till sin död få uppbära qvartalsvis all inkomst af egendomarne. — Målet är lottadt på fjerde afdelningen. (A. B.) I Ransakningen med rik Lundin. Vid Danderyds Skeppslags tingsrätt fortsattes och afslutades i går å samma lokal på Stockholms läns cellfängelse, som vid de föregående rättegångstillfällena, undersökningen med häktade handlanden Erik Lundin, anklagad för att den 13 sistlidne oktober hafva uppsåtligen kastat sin hustru i sjön och sålunda bragt henne om lifvet. Tjensteflickan Ida Maria Husberg från Norrköping, som stått i brottsligt förhåll ande till den häktade, var nu närvarande och blef först förhörd. Ida Maria Husberg, född i Norrköping d. 17 februari 1843, är mera liten än stor till växten, har ljust hår, ljusa blå ögon och för öfrigt ett ganska vanligt, dock icke just ofördelaktigt utseende. Utan ringaste förlägenhet erkände hon det brottsliga förhållande, hvari hon stått till Lundin, och tycktes knappt finna att något så särdeles ondt legat deri, emedan, såsom hon sade sig en gång hatva svarat sin fader, då denne förebrått henne för att hafva fäst sig vid en gift karl, hon tyckte om Lundin. Det olotliga umgänget med houom påstod hon dock icke hafva tagit sin början förrän sommaren 1863, eller sedan hon redan lemnat hans tjenst. Att vid det bekanta uppträdet å Klara kyrkogård och i Lappgränd hafva tillsammans med Lundin misshandlat dennes hustru, förnekade hon helt och hållet samt sade sig aldrig hafva grälat eller visat sig uppstudsig mot hustru L., då hon var i dennas tjenst, utan alltid punktligt åtlydt hennes befallningar. Då brefvexlingen mellan Lundin och Husberg ånyo genomgicks, förklarade hon sig icke förstå hvad Lundin menade med en mängd der förekommande misstänkta uttryck i sina bref samt försäkrade bestimdt att hon aldrig hört Lundin umgås med planen att på våldsamt sätt skaffa sin hustru ur vägen; dock hade han lofvat henne äktenskap, så vida han blefve enkling eller lagligen skiljd från sin hustru. Vid förhörets slut yrkade åklagaren att, enär så väl af de vidlyftiga vittnesförhören, som en mängd andra omständigheter, det tycktes klart framgå, att Lundin uppsåtligen varit vållande till siu hustrus död, denne måtte dömas till det straff lagen för sådant brott stadgar, eller, om rätten icke bifölle detta, han fortfarande måtte hållas häktad samt derunder