Dagens Nyheter – 11 januari 1865, sida 3

Icke långt ifrån passage Radzivil faun: på den tiden, och finns der måhända ännu ett värdshus af det underordnade slag, som aj folket kallas restaurationsställe ; öfver des: port stod att läsa med stora röda bokstäfver orden: De läckra fårbogarna. Krogen de läckra färbogarna utgjordes ai två stora salar belägna icke i bottenvåningen utan 1 den underjordiska våning, som fordon kallades källare men som af våra nuvarande husegare erhållit den ståtliga benämningen: jordvåningen. En trappa på tio å tolf steg ledde dit ped och på det högsta af trappstegen stod er ung flicka sysselsatt med att bryta ostron. Mannen som ådragit sig vär uppmärk samhet besvarade ostronbryterskans ödmjuk: helsning med ett med den mest skarpa tysk: brytning uttaladt: God dag, mitt vackr: barn! och fortsatte derefter med en hvar dagsgästs säkerhet vägen utför trappan. I der första salen voro redan alla platser upptagna han begaf sig derföre in i det inre rummet der han slog sig ned vid ett litet bord du kadt för två. En af kyparne skyndade genast fram. — Är herrn ensam? frågade han. — Ja, alldeles ensam, svarade främlingen — Jag tager då bort det andra kuvertet — Åh, det kan gerna ligga qvar, kan ske kommer någon. — Hvad befaller herrn?