Dagens Nyheter – 3 januari 1865, sida 3

KHronftjufvar. De personer som sål och de som köpt koppar från örlogsvarfvej i Carlskrona ha undfått sin dom. :Handlanden C. F. Carlsson derstädes har blifvit dömd till 478 rdrs böter, ersättning åt kronan för icke tillrättakommen koppar 3 rdr 60 öre, ersättning åt vittnen 38 rdr 40 ö. samt slutligen 6 månaders straffarbete. Verkmästaren Holmån förklarades sin verkmästaretjenst förlustig och ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas och skulle derjemte hållas till fängelse med arbete i två år samt ersätta K. M:t och kronan 313 rdr 69 öre jemte ränta efter 6 proc. pr år ifrån krigsrättens utslagsdag. Qvartersman Olsson straffas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd och 1! års straffarbete samt utstrykes ur rullan. — Qvartersman Fisk afstraffas äfven med fängelse vid vatten och bröd i tio dagar samt 1 år och 6 månaders straffarbete, hvarjemte han utstrykes ur rullan. — De af Olsson och Fisk till KL. M:tingifna nådeansökningar har K. M:t ej täckts bifalla. Seperiets följder. Snickaregesällen Nils Adolf Olsson Östergren i Kalmar var tilltalad för det han i fredags afton ur en tambur stulit en fruntimmerskappa, en halsduk och ett par handskar, alltsammans värdt 26 rdr. Sedan Östergren redogjort för sina lefnadsöden, hvaraf upplystes att han för några år sedan varit häktad och tilltalad för på Öland begånget dråp, men endast dömd till böter för hemgång m. m., erkände han att han begått den stöld för hvilken han nu blifvit häktad. På ordförandens fråga hvad Östergren tänkte på då han, som är en skicklig arbetare och i sina bästa år, begick stölden, svarade Östergren att han valde detta sätt att kostnadsfritt få mat och husrum öfver helgen och en del af den stundande vintern. Han hade eljest måst begifva sig på vandring till nägon annan ort, emedan han nu vore i saknad af kondition och bostad. Han hade fyra år arbetat hos snickaren Petersson på slottet, men varit derifrån någon tid och nu hade han förgäfves sökt arbete hos hr Petersson. Det upplystes att Petersson icke kunnat hafva Östergren i arbete, emedan han vore begifven på fylleri och i sådant tillstånd slog sönder allt hvad han kom öfver. Ja, det är nog sannt. När jag blir full vet jag icke hvad jag gör, förklarade Östergren, och på ordförandens förmaning att under så fatta omständigheter lägga bort bränvinssupandet, genmälde Östergren sorgset: Jal jag har nog! försökt, men det går bestämdt icke. För anskaffande af Östergrens prestbevis anstår målet. I