Dagens Nyheter – 3 januari 1865, sida 3

Till året 1865. Kommet är du, nya år, Fastän något ruskigt, Ja — okammadt är ditt hår Och ditt yttre sluskigt. Blicken slö och gången tung... Ser ej ut som någon ung. Annat slag när förr du kom Till oss från det höga Och i verlden såg dig om Med en ynglings öga. Då, hur skön var din gestalt! Och du lofvade ju — allt. Och fastän du icke höll Alla löften granna Mången ros ur kransen föll Från din hvita panna. Och du hägrade så skönt, Både uti guld och grönt. Nu du kommer trög och halt, Plirande och trumpen, Och tycks vilja låta allt Få bero af slumpen. Kanske dock du klarnar opp Efter några veckors lopp, Kanske blir du, innan kort, Bland de blida... ömma... Blåser kanske molnen bort, Som vår lifssol gömma. Då kanhända, att du ger Allt, hvarom en dödlig ber. Gif då först åt Stockholms böra Millioner många, Så att der ej längre hörs Dessa suckar långa, Som nu ljuda der i chör, Utanför som innanför. 3if sen åt författare, Om ock än så skrala, Fullt upp med förläggare, Tiskligt liberala; Snälla läsare, också, Som nppsluka hvad de få. våt ock giftermålens mängd din tid förökas. tt ej på vår mantalslängd. ruarna få sökas. Tagom, i ett enda tag, Tusen bröllop hvarje dag. Ännu mycket, mycket mer Borde jag väl önska; den, jag väntar tills jag ser Vårens stigar grönska. vå kanhända detta år del glädjeblommor sår. Ia Aananmana!l ho lhaa dd