Men du, som med trohet förvaltar, Ditt enda förlänade pund, Står lugu, hur sig lifvet gestaltar, Och stark uti frestelsens stund, Som ör utan knot eller bäfvan Din pligt — ej försummar dess bud: Pongpongtuli, pongtuli! -— Gud Välsigne din sträfvan! —t—n.