Dagens Nyheter – 23 december 1864, sida 3

enda af de 17,200 representationer sora under denna låvga tiärymd blifvit gifna på Carle teatern, Till skådespelare, dem ban aldrig sett annat än på scenen, har han testamenterar en million floriner. Också en vattenkur. En bonde, som hela dagen arbetat ute pä fältet under ett hastigt regn, hemkom på aftonen och frågade sin hustru om hon e hade att gifva honom någon varm inatt efter hans ansträngande arbete. Hustrun svarade att hon inger hade, emedau hon för det starka regnets skull ej velat gå ut; men eftersom mannen nu er gång var våt och svårligen kunde bli vitare tyckte hon det var bäst att han sjelf gi efter vatten, så skulle hon nog koka något åt honom, Mannen lydde tillsägelsen utan invändning. Då han en stund derefter inkom med ett ämbar vatten, satt hustrun ännu lugnt qvar på sin plats. Manmen gick då fram till henne och slog vatiämbaret öfver hennes hut vud, sägande: Nu är du lika våt som jag, och våtare kan du icke bli; det är derföre bäst att du går efter vatten till maten! Denna kallvattenkur skall ha haft do förträffligaste följder, ty derefter lär Wusirun aldrig, vädret må ha varit fult eller vackert, underlåtit att ha maten. färdig i rättan tid . Bref från en skräddaregesän UR hans käresta: Älskade Fina! Det ser nu ut som du ej skulle anse mig mera värd än en rock utan ärmar. Har jag för tjenat detta af dig? Alla menniskor tycka ändå att vi äro liksom klippta och skurna för hvarandra, men ändå har jag på sednare tiden knappast stigit en half aln i din ynnest Tror du då att du alHid skall kunna leda mig vid en trådsända, att jag skall låta dig behandla mig som en luggsliten lapp? Nej vet du hvad jag gör? Jo, jag skall sprätta upp hela vår förbindelse, slita itu min kärlek, kasta hela min böjelse för dig i skräplådan och mäta dig med samma mått som du mitt mig. Den der storskrytande skrifvaren som smugit sig in i ditt bjerta lemuar dig nog i sticket en gång, tro: du mig! Ack, om jag hade honom emellan min sax! Kom ihog att du med tårar skall tänka på din trofaste Knapp när du sitter der ensam och öfvergifven, förs aktad som en afbruten synål. Orsaken till allt detta är att ditt hjerta är styft som kanfas. Ännu är dock tid att återknyta vår kärleks knut, men går det slutligen hål på min tåla modssöm så svär jag dyrt och heligt att jag aldrig mera syr ihop den. Din ÅAugust Knapp. Ödels lek. Då preussiska polisen för någon tid sedan j staden Emmerich spanade efter en person, hvilken enligt anmälan från holländska auktoriteterna begått en stöld, trät fade den på ett värdhus en man, hvilken vid åsynen af uniformerna ådagalade en sådan förs skräokolso att man gonäst fann vig föranläton att fråga honom efter hans papper. Men i stället för att visa dessa började han gråta och bekände att han ännu hade brefven i bohåll och att ban nog skulle lemna dem, bara man lät honom slippa undan. Och nu uppe täcktes att den ifrågavarande personen var — icke den efterspanade tjufven, utan en posttjensteman från Dortmund som aftonen förut rymt med rekommenderade bref till ett belopp af 2,000 thaler för att bege sig till Amerika och som nu sjelf lemnade sig i polisens händer, Detta var ovanligt nog, men det är oj nog härmed; det egnaste är att då man telegraferade till Dortmund om den oväntade fångs sten fick man till svar: Här vet man im genting af. Tjufven var således 20 mil derifrån innan man hade rängaste aning derom på sjelfva stället der stölden blifvit begången. Handetsfördrag. Herr de Clereq och hanseatisko ministerresidenten i Berlin, Geffcken, anlände den 16 dennes till Hamburg för att fortsätta och afsluta de förut inledåa underhandlingarne om ett handelsfördrag mellan bansestäderna och Frankrike. Man väntar att frågan skall bli afgjord i början af Jan, månad. ;