Dagens Nyheter – 23 december 1864, sida 3

trätt t af min salig svärmor — tycktes mod ett bekymradt leende taga del i min olycka. Efter en half timmes förlopp kom hr C— tillbaka. Han hade varit vid närmaste polisstation; de stulna sakerna skulle efterfrågas hos alla pantlånare; kommissarien vore särdeles tacksam, om jag ville lemna 2n detaljerad förteckning öfver kappsäckeons innehåll, Strazxt derpå tog jag afsked på en stund, för att gå till hotellet, hvarest min fader skullo inträffa, emedan jag helst önskade att rå berätta saken för honom mellan fyra ögon. Hotellet, bvars namn jag glömt, låg vid en gata tätt intill, och jag tror nästan, att jag efter hr C—s3 noggranna beskrifning skulle ha kunnat hitta dit mod förbundna ögon. Jag lånade en af min värde svärfars hattar, den der gång på gång visade en elak afsigt att krypa ned öfver min nästipp; den var nemligen så rymlig, alt jag hvart ögonblick måste stanna för att sätta den tillrätta igen, Försänkt i djupa tankar vandrade jag alltså med åt gatan med ena handen i fickan och den andra sysselsatt att hindra min hatt att utföra sina ondskefulla planer. Jag hade fom riksdaler och tre öre i fickan, utom en gammal svensk silfverspecie från Gustaf den tredjes tid, som min mormor en gång hade förärat mig till grundplåt i en ny sparbössa. Min portemonnä var omsorgsfullt gömd på botten af min kappsäck; ty jag hade hört så mycket talas om ficktjufrar: på Londons gator, och