Aftonbladet – 30 december 1874, sida 3

blifvit under texten införda, skulle arbetet utan tvifvel fått ett högre värde. Det hade varit tillräckligt, om på några få ställen H. M. Melins kortfattade anmärkningar införts, hvilkens öfversättning, efter hvad vi kunnat finna, troget — äfven i dess språkliga felaktigheter — blifvit följd. Åtminstone i de fall, då denna öfversättning är till den grad ordagrann, att hon blifver obegriplig, hade denna utväg bort användas. Exempelvis må anföras historien om Josefs tydning af öfverste munskänkens och öfverste bagarens drömmar. Josef säger till den förre: Efter tre dagar skall Farao upphäfva ditt hufvud, och åter insätta dig på din plats, 0. 8. V. Till bagaren säger han strax derefter: Efter tre dagar skall Farao upphäfva ditt hufvud, och hänga dig i en galge. När man nu anser en sådan öfversättning god, borde man väl, såsom Melin, på ett tillfredsställande sätt förklara de olika betydelser, i hvilka ordet upphäfva här fattas. Att, såsom nämnts, texten är hemtad ur en af våra erkändt bästa bibelöfversättningar, torde vara välbetänkt; men detta hindrar ju icke, efter som intet i meningen derigenom ändras, att en del felaktigheter i ordböjning och satsfogning hade kunnat rättas. Då till och med bibelkommissionen tagit ett vackert steg till en vårdsammare behandling af modersmålet i denna vigtiga och inflytelserika bok, bör ej längre någon anses för helgerånare, som ur den samma vill aflägsna en mängd språkliga barbarismer, som så länge af den ytliga och formalistiska kyrkliga konservatismen ansetts för väsentliga. Särskildt i en bok, beräknad för ungdomen — och dertill en ungdom, som antagligen i sin mannaålder skall hafva tillgång till i språkligt afseende mera vårdade bibelöfversättningar än dem, som nu finnas — borde på här i fråga varande sak fästs mera afseende. Vi vilja anföra några exempel på arbetets brister i denna punkt. De gamla (danska) imperativen på er äro bibehållna: så t. ex. vattner fåren; varer tillfreds och frukter eder icke 0. 8 v. Likaså: vi skole, vi vilje, vi känne, o. s. v. Af germanismer finna vi t. ex. samt med (taga oss till trälar samt med våra åsnor), oss hafver drömt, si, jag är det (i st. f. det är jag) ju sju och sju (Af allahanda ren fänad g till dig ju sju och sju... men af oren fänad ju ett par. Vattnet... vardt ja mindre, alt intill tionde dagen). Oriktiga böjningar såsom befallte, bidde, deras, i st. f. sin (s. 46), mig tyckte m. fl. vore ju med ringa kunskap och aktsamhet lätta att ändra. Onödiga prefix äro sedan gammalt hemmatadda i bibeltexterna, t. ex. som han ännu fördröjde (i st. f. dröjde, s. 24), m. fl. Då Esau säger: Hafver du då icke utan en välsignelse, min fader? (i st. f. allenast en välsignelse), så kunna vi ej finna, att detta ställe skulle i något afseende förvanskats, om det återgifvits på begriplig nutidssvenska. . Korrekturet hade tålt någon större omsorg, särskildt hvad stafningen angår, som icke är följdriktig. Således skrifves i allmänhet hämta och upp, men på några ställen hemta och up; te migtig förekommer allsmäktig, fyratio jämte fyrtio, vilddjur jämte villdjur. Stafningen ägodelar, och hvimla (vimla) torde ej af någon kunna godkännas. Tllustrationerna äro rätt goda; särskildt utmärker sig Abraham och Isak på Moria berg. Den engelska förebild, ur hvilken illustrationerna äro hemtade, innehåller en vacker teckning öfver Paradiset, som här uteslutits. — De anmärkningar, som vi ansett oss böra framställa mot detta arbete, förtaga emellertid ej dess värde, för så vidt det samma af de hittills utkomna häftena kan bedömas, och vi tillönska det derför rätt mycken framgång, under förhoppning att fortsättningen, eller åtminstone en framtida upplaga, skall mera fullständigt motsvara dess riktiga och prisvärda syfte. Historisk läsebok för skolan och hemmet. IV. Nyare tidens historia. Det är hos hr J. Spilhammar, såsom öfversättare och bearbetare, samt hr Albert Bonnrer, såsom förläggare, man står i förbindelse för införifvandet med vårt språk af Ludvig Stackes i Pyskland med rätta värderade Erzihlungen aus ler Geschichte in biografischer Form. Det lider cke något tvifvel, att ett arbete af denna be