Aftonbladet – 28 december 1874, sida 2

Interpellationen, som deputeraden Goblet tillkännagifvit sig skola framställa till justitieministern rörande denna sak, var afsedd att förekomma omedelbart efter rapportens uppläsande. Tribunen förblef tom. Presidenten Buffet steg upp för att låta anställa omröstning om komitns förslag. Men just som voteringen skulle verkställas, uppsteg Raoul Duval i tribunen. De bonapartistiske deputerade uppmanade hoiHom att ej tala. Han förklarade, att han önskade, att frågan skulle närmare bestämmas. Han sade: : Det är icke valet, det gäller. Finnes en bonapartistisk centralkomit? Vederbörandes beslut att ingen anledning till rättegång funnes bevisar, att det icke finnes någon sådan komit6. Hade komitn någon andel i Nicvrevalet? Alla partier hafva rätt att understödja en kandidat, hvars politiska åsigter de dela. Det är nödvändigt att vara uppriktig, nu som alltid är det nödvändigt att säga, hvad man vill, och försam. lingen har ingen rättighet att ogilla hr de Bourgoings val, derför att hans politiska vänner förskaffat honom medel till framgång. Duvals uppträdande framkallade en debatt, och Ricard af venstra centern talade efter honom. Han visade, att af 96,638 inregistrerade valmän röstade 74,515, och att, sedan 267 röster blifvit förklarade ogiltiga, 74,248 återstodo. Hr de Bourgoing fick 37,567, hvilket var 408 mer än hans båda medtäflare, och 407 mer än som erfordrades för absolut majoritet. En massa fotografier af kejsarprinsen hade blifvit utdelade, hvilka, äfven med mairens handstil, voro försedda med påskriften: De la part de mr de Bourgoing, en olaglig arrestering hade skett i sista ögonblicket och hr de Bourgoing förklarade i ett offentligt bref att hans cirkulär till valmännen blifvit gilladt af republikens president. Hr Ricard förklarade, att om statschefen sålunda intervenerat, skulle han hafva beklagat och ogillat det; men presidenten hade formligen bestridt påståendet, så att hr de Bourgoing kommit att ofrivilligt bedraga valmännen. Ricard ogillade i skarpa ordalags. den bonapartistiska komitens förfaringssätt att besolda tidningar och att konstituera ett imperium in imperio. Han angrep bittert Rouhers bestridande af tillvaron af en hemlig komite, ett bestridande som tydligen skett i partiets intresse. Han yrkade, att lagen om afsättningen skulle respekteras, och framhöll, att ehuru det vore lagligt att ropa Vive la råpublique eller Vive le roi! vore det icke lagligt att ropa Vive Vempereur! En komite af nitton medlemmar — hr Moreaus komit — hade blifvit upptäckt, och äfven en comit de compatibilit, bestående af sjutton medlemmar. Dessa två föreningar gingo hand i hand och fullföljde samma mål. Emellertid påstode man, att de icke vore olagliga, emedan ingendera bestod af tjuga ledamöter. De båda komitterna hemtade ur samma låda, men de kände dock icke till hvarandra, det var naturligt! (Skratt.) Han yr kade, att regeringen skulle göra afsättningslagen respekterad och visa, att det vore upproriskt att ropa Vive Vempereur! eller att vilja återställa kejsardömet. Derefter talade Rouher. Hr de Bourgoing rönte understöd i sitt val, och de andra kandidaternes vänner förhöllo sig icke häller overksamma. Han ryggade ej tillbaka för en undersökning; men om församlingen önskade vara uppriktig och rättvis, borde den utsträckas äfven till de radikala komiterna. Han-förnyade sin förkla. ring, att han icke kände till någon centralkomit6 med förgreningar till provinserna och straffbar efter strafflagen. (Knot från venstern.) Efter att ha brännmärkt det dokument, hvilket hr Girard företett, som bevisligt understucket, sporde Rouher, hurnvida en domare hade något att skaffa med en komit, bestående af mindre än tjuga medlemmar och som egnade sig åt politik eller literatur. Han vidhöll, att endast komit6er af mer än tjugu personer vore olagliga. Om den föregifna komiten haft filialer i departementen, skulle den naturligtvis ha bestått af flere medlemmar än tjugu; men de tjugusju offentliga åklagarne hade ingenstädes upptäckt en bonapartistisk komit. Abdikationsvoteringen hade blifvit nämnd, och han angrepe den ej; men na tionen kunde ej afsattas, och om hon önskade återupprätta kejsardömet, kunde hon göra det. Dess vänner föraktade intriger och manövrer (1) och vandrade fram på den allmänna rösträttens stora väg. . Om,den allmänna rösträtten gåtve andra makten, skulle de underkasta sig; men om den återstälde kejsardömet, skulle de helsa det med jubel och tjena det med fasthet och moderation. (Skratt och knot.) Genom att votera undersökningen, skulle församlingen genom en bakport komma in på rättvisans egor. La comite de compatibilit vore verkligen en komit,som kontrollerade användandet af de fonder, som vore stälda till hans eget förfogande, emedan han icke ville ensam bära ansvaret. Den utnämnde aldrig några agenter för provinserna och hölle sig strängt på defensiven. En undersökning skulle blott lägga i dagen, att män komme till sammans på lagenligt sätt och deras namn kunde gerna få offentliggöras. Frankrike hade kanske icke glömt dem. Under de vilkor, ham framstält, skulle han rösta för undersökningen. Rouher, som flere gånger och på stormigt sätt blifvit afbruten under sitt anförande, lemnade tribunen under den djupaste tystnad i salen. Hr Haentjens begärde votering om rappoxten, hvilket skedde. Rapporten antogs. ! Hr Goblet föreslog, att debatten om bans interpellation skulle uppskjutas, och församlingen beslöt att interpellationen skulle ajourneras, tills undersökningen blifvit verkstäld. Haentjens voteringsbegäran, säger Times specielle korrespondent i Paris, utgjorde en dålig jaktik. Om valet blifvit förklaradt ogiltigt, skalle undersökningen ha varit gagnlös. Om det blifvit godkändt, skulle den ha varit omöjlig, och man skulle ha sagt, att bonapartisterne sökte undkomma den. Hr de Bourgoing stälde sig ur ler marskalkens skydd före valet; efteråt dementerade han det samma. Det bidrog sannolikt till hans framgång; men det gör derför icke valet ogiltigt. Hr Rouher förklarade i Maj, att han var okunnig om tillvaran af am kanse rn