Aftonbladet – 28 december 1874, sida 2

En annan gång är det faktorn1), som med buller och bång packar upp sina varor, alt är äkta färg, alt är nytt, alt är till rampris, och han säljer med förlust; men hon förstår att pruta, skall man se! Juden bara suckar: En så fasligt sträng fru! säger han; men kysser henne likväl på armbågen! Vid ett annat tillfälle reser jag till staden: jag sammanträffar med starotsens2) fru, som är klädd i en blå klädning med hvita prickar; det är bestämdt sista modet; jag för med mig en klädning. med hvita prickar, och Nicolaia rodnar af tillfredsställelse. En an nan gång styr jag färden ända till Brody; jag kommer tillbaka, lastad med sammet i alla färger, sidentyger, pelsverk — hvilka pelsverk! idel smuggelgods! Hennes hjerta klappade af glädje vid åsynen deraf, herre. Hvad hon förstod att kläda sig väl! Man ville falla på knä för henne. Hon hade en kazabaika at olivgrönt kläde, kantad med handsbredt gråverk — kejsarinnan af Ryssland har icke vackrare plågg — och invändigt fordad ve samma slags pelsverk, skimrande likt silfver och fint och angenämt för känseln, Om aftnarne låg hon på sin divan med armarne under hufvudet, och jag läste för henne. Elden sprakar på härden, samovarn sjuder, syrsan sjunger, masken knäpper i timret, råttan gnager, ty den, hvita katten sofver på sin kudde, Jag läser alla möjliga romaner för. henne; staden hade redan sitt läskabinett, och för öfrigt låter man, grannar emellan, böckerna gå hand ur hand. Hon lyssnar till mig med tillslutna ögon, jag 1) Hvarje adligt bus har sin israelitiske handelsGun al Olsk tel som ännu bäres -) . 2) Grammalpo: : i 4 Wöfdingarne I de Ustertiklakg krosoygt, IND0S